Integration

Telefonen ringer och jag får veta:
Glädjedag!
Gläd dig, du är utvald att vara
en invandrare i en statistik.
Om du ställer upp får du en ICA-kupong.

Statistiken frågar och jag svarar
men sanningen glider förbi.
Statistiken är intresserad
om jag blivit integrerad
Men jag brister i tusen bitar
Under varje frågans hammarslag.
Jag har ett personnummer
och det måste jag ange
men vilken person jag är -det frågar statistiken aldrig
för den vet att den aldrig förmår ställa denna fråga,
att jag aldrig statistiskt kan besvara den
även om det är den enda frågan
som är värd att ställa och besvara.

Har du blivit kränkt?
Diskriminerad?
Nej, säger min mun
medan min själ smäktar efter ett ord som inte går att hitta
mellan kryss.
Men det vill jag inte säga något  högt om
för då måste jag förklara,
förklara mig själv
och det kan inte jag.
Bättre svarar jag artigt och ljuger.
För ingen kan statistikt förklara
sin okränkbara kärna
under den subtila förnedringens mantel.
Hon kan bara uppleva den
inte som invandrare
men som människa.

Om du aldrig varit en invandrare
då var du säkert någon gång utomstående
någon gång övergiven.
Du kanske trodde att om du inte längre
var du,
skulle de andra sluta såra dig
Men vem kan sluta vara sig själv,
Vem kan sluta vara människa och bli ett nummer,
med vilket pris?
Bara den som säljer sin själ, bara den,
för en kort tid, som ingenting förtjänar…
Det var kanske därför ”statistiken” ville ge mig
En ICA-kupong, som jag inte ens begärt? …
Den visste säkert att den hade ett pris...

Jag förklarade kvinnan som utförde statistiken…
det var ju hennes jobb…
att jag inte trodde på statistik.
Hon i sin tur förklarade mig
Att statistik är den enda vägen att gå
För annars skulle mänskligheten och vi
Gå vilse i den vilda skogen.
Jag blev ledsen för att jag inte trodde på hennes jobb
Jobb är ju livsmening...
Därför svarade jag på statistiken -
Inte för ICA-kupongens skull.
Nej, jag svarade henne.
Nej, jag hade gärna svarat henne
Om hon inte hade statistiken som mask
På sitt ovanligt varma, omärkligt trötta,
Uttrycksfulla ansikte med djupa, blå ögon.

Välkommen hos mig, själfull ansikte
Välkommen, meddelsam röst!
Varför kom du bara gömd under statistiken?

”Ta hand om dig”, sa hon när hon gick.

Hon glömde att ge mig ICA-kupongen,
Påminde mig dagen efter i telefon
Och skickade den genom posten
Jag var för blyg för att säga:
”Vad bra, jag hade också glömt,
Nej, jag vill absolut inte ha den,
Men du, har du läst Gunnar Ekelöfs dikt
Non serviam?Han är ju svensk
Men ändå börjar dikten med :
Jag är en främling i detta land.
Nej, jag sa' inget, sa' bara: ”Tack ska du ha.”
Jag har ju blivit integrerad.

Ingenting blir kvar
Statistik multnar
Jag sitter i gräset
Och regnet faller sakta ner
Med runda, höljande droppar.