måndag 3 maj 2010

Nedstigandet i dödsriket (av Florin Caragiu)















fascinerade av intets magi
svalde vi döden
och löstes upp i vår egen skugga

vi kan inte längre fylla med vår kropp
avståndet mellan öga och hjärta

mörkret skälver när vi ser på varandra
genom Jesu genomskinliga sår
som vi ristade utan att veta varför
och vaknade sedan utanför oss själva

med slappa händer väntar vi på
beröringen som inifrån iklär oss
den i ett enda stycke vävda livklädnaden

(översättning från rumänska av Monica Lassarén; originalpoesin, vars titel är: "Pogorârea la iad" kan läsas här:  http://agonia.ro/index.php/poetry/240985/Pogorârea_la_iad)

2 kommentarer:

slöjdLena sa...

fantastisk dikt, som berör djupt

Monica sa...

Den var fin, det håller jag med om!På rumänska lät den väldigt fint. Hoppas att den låter fint på svenska också. Finns det något språkfel, är jag tacksam om du visar mig det... Ha det gott, vi ses på söndag om du kommer till Örebro!