Den heliga Matrona av Moskva (Matrona Dimitrievna Nikonova) föddes 1881 i den ryska byn Sebino i Tula provins, 20 km ifrån den kända Kulikova Hed. (Här segrade Dmitri Donskoy över mongoltatarerna efter välsignelse från den Helige Sergej av Radonezh år 1324).
Matronas föräldrar, Dmitri och Natalia, var troende bönder som tjänade sitt levebröd genom hårt arbete. Matrona var det fjärde och sista barnet i familjen. Innan Matrona föddes planerade föräldrarna att lämna bort henne till ett föräldrahem. De var så fattiga att det tycktes vara omöjligt för dem att ta hand om ett barn till. (Att abortera var inget möjligt val i en troende rysk bondfamilj. För barn från fattiga familjer eller för oäkta barn fanns på den tiden talrika föräldrahem, som antingen drevs av staten eller av andra rika välgörare.) Men efter att modern hade bestämt sig för att lämna barnet till prinsen Golitzyns föräldrahem i nästa by, drömde hon i en natt en vit fågel med mänskligt ansikte och stängda ögonlock som flög upp och satte sig på hennes arm. Denna dröm tolkade hon som ett tecken från Gud att hon borde behålla barnet.
Som i drömmen föddes Matrona blind. Men desto mer älskade modern sitt barn, henne som blev utvald innan hon föddes, som profeten Jeremia säger: ”Förrän jag danade dig i moderlivet utvalde jag dig och förrän du utgick ur moderskötet helgade jag dig...” Samtidigt som hon fick ett tungt kors att bära, fick hon också särskilda, andliga gåvor, genom vilka hon senare i livet skulle hjälpa alla som behövde hjälp och i sin nöd vände sig till henne med uppriktig tro på Gud i sitt hjärta. Korset som Matrona fick, hennes blindhet och senare hennes oförmåga att gå, bar hon med tålamod, ödmjukhet och värdighet hela livet igenom.
Hon uppkallades Matrona efter den Saliga Matrona av Konstantinopel, en grekisk asket från 600-talet, som den ortodoxa kyrkan minns den 9/22 november. Att hon blev utvald av Gud blev synligt för första gången vid hennes dop. När prästen sänkte ned henne i dopvatnet, såg de närvarande en rökmoln som doftade ljuvligt och ett starkt ljus övanför dopfonten. Prästen som var mycket from sade: ”Jag har döpt många barn, men detta har jag aldrig sett. Barnet kommer att bli heligt.” Han sade också att Matrona skulle komma att stå på hans plats och även förutse hans död, något som verkligen inträffade senare. I en natt talade Matrona oförväntat om för föräldrarna att Fader Vasilj nyss hade dött. Förskräkta sprang de till prästens hem, där de fick veta att det var sant: Fader Vasilj hade just insomnat.
Matrona hade ett födelsemärke på sitt bröst i form av ett litet kors. När hon var sex år gammal förmanade hennes mamma en gång: ”Varför tog du av dig ditt dopkors?” Men Matrona svarade: ”Mamma, jag har ju redan ett kors på mitt bröst.” Då bad hennes mamma om förlåtelse för att hon skällde på henne.
En vännina till Natalia berättar att hon kom ibland och klagade när Matrona fortfarande ammade att det inte gick att ge henne bröstet på onsdagar och fredagar: hon sov djupt och ingen kunde väcka henne.
Matrona föddes inte bara blind, utan hon hade inte ens ögon. Hennes ögonlock var igenstängda som på vita fågeln i hennes mors dröm. Men hon hade en andlig syn som gåva från Gud. När hon var barn, på natten, när hennes föräldrar sov, stod hon upp, gick till ikonhörnet, tog ner ikonerna från hyllan och lekte med dem – eller bättre sagt bad framför dem i nattens tystnad.
Som barn blev Matrona - inte oförväntat - utskrattad av de andra barnen i byn; de stack henne med nässlor eller lurade henne i diket för att sedan nyfiket titta på hur hon till slut lyckades krypa upp och trevande gå hem. På grund av dessa elakheter slutade Matrona tidigt att leka med de andra barnen och hellre stannade själv hemma.
Familjen bodde nära byns kyrka, den vackra Guds Moders Avsomnandes kyrka, den enda kyrkan som fanns i omkretsen av 7-8 byar. Hennes föräldrar som var fromma gick ofta tillsammans till gudstjänsten. Matrona följde efter och när hon blev äldre gick hon själv dit så ofta hon kunde. På så sätt kan man säga att hon växte upp i kyrkan. När hon inte var hemma, visste hennes mamma att hon med största sannolikhet kunde hitta henne i kyrkan, på hennes vanliga ställe, strax innanför porten, på vänster sida. Matrona lyssnade uppmärksamt till böner och sånger som hon lärde sig väl och började sjunga med i kören. Troligen fick Matrona redan som barn den ständiga bönens gåva.
Andligt liv är förenat med glädje, frid och vissheten av Guds tillvaro. Matrona var alltså trots sitt handikapp inget olyckligt barn, ja i själva verket var hon lyckligare än andra barn. Hennes mamma brukade ofta tycka synd om henne, men en gång fick hon förvånad höra Matrona svara: ”Är det verkligen synd om mig? Det är mer synd om Vanja och Misha.” (hennes bröder).
Redan med 7-8 år började det synas att Matrona hade helandets och förutseendets gåva. Nu började folk i olika nödsituationer och med alla slags sjukdomar komma till henne för att få hjälp. Hon bad för dem och många blev hjälpta eller helade. Innan detta hände för första gången, sade Matrona till hennes mamma: ”Mamma, förbered dig, jag ska gifta mig. ” Mamma som inte visste vad detta skulle betyda kallade prästen som gav henne kommunion. Sedan började folk strömma från alla håll och kanter till Matrona. När mamma såg detta frågade hon: ”Min lilla Matrona, vad är detta?” Då svarade flickan: ”Jag sade ju att jag skulle ha bröllop.” Matrona hade blivit Kristi brud och deras bröllopsgäster tvekade inte att skynda komma till det heliga bröllopet. Det var de behövande, sjuka, förlamade, sörjande, utsatta människorna som var de värdigaste och varmast välkomna gästerna.
Matrona kunde känna av människornas synder och agg och deras tankar. Hon förutsåg faror, naturkatastrofer och samhällsoroligheter. Genom hennes förböner blev många sjuka botade, många förlamade kunde stå upp på fötterna igen och många sörjande fick tröst. Av tacksamhet lämnade många gåvor och mat till föräldrarna. Så förvandlades Matrona från en börda till familjens försörjare.
Den blinda Matronas blick kunde inte fästa sig vid tingens materiella yta. Ständigt var den inriktad inåt och förde människornas inre till dagens ljus. En händelse som illustrerade detta var när hennes föräldrar en helgdag skulle gå till kyrkan. Pappan bestämde sig för att inte följa med, utan han läste och sjöng bönerna hemma. Mamma gick till kyrkan, men oroade sig hela gudstjänsten om att hennes man inte följde med. När hon kom hem ropade Matrona, som också hade stannat hemma, till henne: ”Mamma! Du gick inte till kyrkan!” Natalia protesterade förvånad, men Matrona tillade: ”Pappa var i kyrkan, men inte du.” Hon hade sett med sin andliga syn att hennes mor endast kroppsligen hade varit i kyrkan, medan pappan innerligt hade bett hemma.
När Matrona var 14 år reste hon i sällskap av en vännina till Kronstadt, där hon mötte den rätt- färdige Johannes av Kronstadt i Andreevski Katedralen. Vid slutet av gudstjänsten bad han församlingen att göra plats så att den 14-åriga flickan kunde komma fram. Han sade inför hela församlingen: ”Lilla Matrona, kom till mig. Se, här är min ersättare, Rysslands åttonde pelare.” Med dessa ord förutsåg han att Matrona skulle tjänstgöra åt ryska folket under den svåra tiden av kyrkans förföljelse som bröt ut efter den kommunistiska revolutionen.
En dag när hon var 17 år förlorade hon plötsligt förmågan att gå och sedan dess blev hon sittande livet ut. Hon visste innan dess att detta skulle inträffa, att - så beskrev hon det - på en viss dag, efter att hon tog emot den heliga kommunionen, skulle en kvinna komma och ta bort hennes förmåga att gå. Hon såg i detta Guds vilja. Förlamningen var inget hinder för hennes andliga liv, utan tvärtom, tjänade till att förhärliga Gud med att hans tjänare levde i ett sådant tålamod.
En gång bad Matrona om att en viss ikon av Guds Moder skulle målas för byns kyrka, Gudaföderskans Avsomnandes kyrka. Eftersom hon redan var känd för sina andliga gåvor, betraktade byinvånarna detta som en välsignelse. Bilden som skulle målas på ikonen hänvisade hon själv till genom att be prästen att leta efter den i en viss bok på en viss hylla. Till sin förvåning hittade prästen boken med bilden som såg ut precis som Matrona hade beskrivit den. Ikonen fick namnet ”Hon som letar efter de förlorade”. Hon sade bestämt till sin mor att hon ville ha en sådan ikon, men modern blev tveksam, eftersom de var alldeles för fattiga för att någonsin ha råd med en sådan ikon. Men Matrona gav inte upp och berättade att hon ofta drömde att ”Guds Moder har bett oss att ta emot henne i vår kyrka”. Till slut började byns kvinnor göra en penginsamling för ikonen, som en konstnär som hette Epifani skulle måla. När hon träffade honom, frågade hon om han tyckte att han kunde måla ikonen och han svarade att det var ett vanligt uppdrag för honom. Men hon upprepade: ”Vet du säkert att du kan måla ikonen?” Konstnären svarade återigen ja och började måla. Men arbetet fortskred inte och efter en tid tvingades han komma tillbaka till henne och berätta om att han inte fick den som han ville. Matrona som från början hade sett att det fanns en synd som han inte berättat om i bikten, uppmanade honom: ”Ångra dina synder”. Förundrad återvände konstnären till prästen, biktade sig på nytt och fick nattvard. Sedan kunde han äntligen måla ikonen av Guds Moder.
Ikonen blev färdig 1915 och efter revolutionen (1917) behöll Matrona ikonen och bar den med sig i sin vandring från den ena bostaden till den andra i hela livet. Idag hänger ikonen nära hennes reliker i Gudaföderskans Beskydds kloster i Taganskaja utanför Moskva.
Matrona gav även välsignelse för en annan penginsamling. Samma ikon skulle målas för en granby som heter Bogoroditske. Ikonen blev en vördnadsobjekt för hela byn och många under skedde genom den. När det inte regnade på länge, tog folk ut ikonen på ängen och höll molebengudstjänst (kort gudstjänst för att vörda ikoner eller reliker). Innan byborna hann hem började det regna.
Fastän hon var blind, hade Matrona alltid ikoner omkring sig. En gång sade hon till en kvinna som arbetade i kyrkan att hon kände till alla ikoner och deras plats i kyrkan. Hon ägde en visuell uppfattning om världen, precis som de med normal syn. Hon berättade en gång för någon att: ”En gång öppnade Gud mina ögon och visade mig sin skapelse. Jag såg solen och stjärnorna i skyn och allting på jorden. Jag såg hur vackert allting var med berg, flod, grönt gräs, blommor, fåglar...”
Hon var analfabet, men samtidigt kunde hon allt. En nära vännina berättade hur Matrona hjälpte henne med sitt arkitektexamen. Vänninan var i en svår ekonomisk situation, hennes far satt i fängelse och hennes mor var beroende av dotterns hjälp. Hennes examen betydde alltså familjens enda chans att överleva. Men handledaren på universitetet tyckte inte om henne. Han ville inte träffa henne på fem månader och hade redan i förväg bestämt sig för att underkänna henne. Två veckor före disputationen informerade han henne att examinationspanelen kommer att mötas en dag senare och att de säkert inte kommer att ge henne tillstånd att disputera eftersom arbetet var så ”uselt”.
Men Matrona tröstade sin oroliga och bedrövade vännina och bjöd henne på te samma kväll. Då började hon berätta om Florens och Rom och de stora mästernas arbete, om alla gator och byggnader. Hon berättade in i den minsta detaljen om deras arkitektur; hennes på universitetet studerande vänninan blev chockad över hur mycket Matrona kunde i ämnet. På morgonen rättade hon sina ritningar efter Matronas råd och anvisningar. Det hela slutade med att examinationspanelen tyckte att arbetet blev utmärkt och att hon gärna kunde disputera.
Matronas hjälp var inte den tomma, falska ”trösten” som endast gör människan som tar emot den svagare. Ibland kunde hennes hjälp rentav vara en förmaning. Man berättar att en gång under den ljusa veckan tog hon emot tre kvinnor. Varje kvinna fick en liten gåva: första en prosfora (helgat bröd), den andra helgat vatten och den tredje ett rött ägg som hon skulle äta på baksidan av huset. Kvinnan följde hennes anvisningar och öppnade sitt ägg där, men till hennes stora förfäran hoppade en mus ut ur skalet. Men Matrona visste precis vad som hänt: ”Vaddå? Duger det inte att äta en mus?” ”Men Matrona! Hur kan man äta en mus?” Det visade sig att denna kvinna hade hittat en mus i mjölken och bara plockat ur den och ändå sålt den förorenade mjölken till fattiga människor.
Matrona var en förebedjerska inför Gud och botade och hjälpte många som led av sjukdomar eller var i olika nödsituationer. I själva verket – och det var Matrona noga med att alltid understryka – var det Gud som hjälpte och botade dem genom hennes förböner.
Hjälpen som Matrona gav var ingen häxkraft, hon kallade inte på olika andar, övernaturliga krafter, (”energier ”som man skulle kalla dem idag), hon sysslade inte med trollkonst eller magi. Hennes helande var helt och hållet kristet. Hon ogillade alla spåmän och ockultister. Matrona bad till Gud för himmelsk räddning från sjukdomar och hon fick dessa andliga gåvor som hjälp.
Matrona förutsåg i sin ungdom 1917-års revolution i Ryssland, med dess oerhörda lidande, med plundringen och förstöringen som skulle drabbas även kyrkorna, och att många kommer att bli förföljda. Hon beskrev på förhand hur jordbruken skulle förstöras genom landredistributionsprogrammet, en förstörelse som skulle leda till att marken till slut skulle bli oanvändbar för någon.
År 1925 flyttade hon till Moskva, där hon i fortsättningen gav andligt stöd och hjälp till folk i den svåra situationen då kristna blev förföljda och kyrkorna förstörda. Hela hennes liv var emot kommunisternas mål och värderingar. Hon blev verkligen ”Rysslands och kyrkans åttonde pelare. ” Men kommunisterna förstod detta och försökte sätta henne i fängelse. Men de lyckades inte med det. Hon förutsåg varje gång när milisen skulle komma för att hämta henne och lämnade alltid huset eller lägenheten där hon befann sig en dag innan det skulle hända. Hon hade inget eget hem, utan bodde i olika bostäder, hos olika människor som tog emot henne för en period. I desa svåra tider var folk rädda för att folkbokföra henne i sina hem. Men genom hennes andliga syn kunde både hon och hennes hyresvärdar räddas.
En gång kom en militär och ville ta fast Matrona, men hon sade till honom: ”Gå, gå fort hem, det har hänt en olycka där. Och den blinda kvinnan går inte någonvart, jag ligger kvar i sängen, går ingenstans.” Han lyssnade på henne och gick hem. Där hittade han sin fru som just hade bränt sig med gaslampan och han hann precis skjutsa henne och komma till sjukhuset i rätt tid. När han gick tillbaka till jobbet blev han frågad om han hade tagit fast den blinda kvinnan, men han svarade att han aldrig någonsin skulle göra detta.
Den heliga Matrona gav folk många goda råd. Hon brukade inte prata mycket, utan svarade kortfattat på frågorna. Hon betonade alltid att man inte skulle döma sin nästa. Hon sade: ”Varför ska du döma en annan? Tänk oftare på dig själv. Varje får kommer att hängas upp vid sin egen svans. Vad har du att göra med den andras svans?” Hon lärde oss att vi skulle lita på Gud och överlämna oss Hans heliga vilja, att vi skulle leva ett liv i bön.
Det var inte någon vidskepelse det handlade om när Matrona rådde oss att göra korstecknet så ofta så möjligt över oss och alla saker omkring oss. På detta sätt hänvisade hon oss till att vi skulle leva hela vårt liv under korsets tecken - det kärleksfulla inre fasthållandet vid det sanna och goda - och detta skulle genomsyra relationen med allt som finns omkring oss och med oss själva. Därigenom skulle det onda i vårt liv övervinnas och vi själva bli beskyddade. Hon lärde oss att vi skulle ta nattvarden så ofta som möjligt. Ty den som med värdighet äter Kristi kropp och dricker Hans blod förblir i Honom och Kristus förblir i honom för alltid. ”Beskydd er med korset, med bön, med helgat vatten, med nattvard så ofta som möjligt. Framför ikonerna ska oljelampor brinna.” Varför talade Matrona om oljelampor för oss? Vår tro ska inte vara den kalla, från det jordiska helt avskurna ”upphöjelsen”, utan den brinnande kärleken - oljan i oljelampan som är vår själ - som förvandlar det jordiska-kroppsliga till det förklarade ljuset, som ger sig själv utan förbehåll och utan gränser för Guds och den andres skull. Den brinnande tron, den flammande kärleken förvandlar kroppen, materian och gör den helig. Det handlar alltså inte om metaforer, om symboler som förblir endast metaforer och symboler, utan om sådana metaforer och symboler som i själva verket är Ordets gärningar, gärningar av Ordet ”i köttet”, förverkligade, verksamma, förklarande metaforer som upphäver klyftan mellan symbol och verklighet. Genom Ordets välsignelse, som svar på människans bön, är de verksamma in i den minsta delen av skapelsen och helgar den.
Hon lärde oss att förlåta och älska alla människor som vi möter i vårt liv, vare sig vänner, släkt eller fiender, älska och bry oss om de ensamma och övergivna, de gamla och de svaga. Hon lärde oss också att vi inte skulle hysa den blinda, magiska tilltron till drömmar, att vi inte skulle ”jaga” andliga fäder och byta de ofta för att hitta dem med ”speciella gåvor”. Genom att ständigt söka upp nya och nya präster, kan man förlora sin andliga kraft och den rätta vägen i livet. Den sanna tron har inget att göra med magi, vidskepelse eller inre slaveri, utan det är att i frihet välja fasthållandet vid det goda, i frihet välja kärleken som inte kan uppstå utan korsets mysterium.
Den heliga Matronas liv, den blinda, analfabeta bondkvinnans historia har, förutom alla under som gjorts och görs genom henne, ett dyrbart budskap som blir synligt för alla. Det är inte den materiella, synliga världen som är viktigast, det är inte människorna som litar på sina egna synliga förmågor som är starkaste och mest begåvade. Ingenting som man bara ser med kroppsliga ögon, ingenting man endast förstår med vanligt förstånd är av betydelse: ingen kropslig skönhet eller hälsa, ingen värdslig lärdom. Allt detta sviker en dag och ingenting blir kvar. Det viktigaste och det enda bestående är det inre livet, den hemliga insidan av bägaren, den inre altaren där endast Översteprästen Jesus Kristus kan komma och helga, återuppställa och ständigt skänka sant, av kärlek överflödande liv åt vårt innersta ansikte som är Guds avbild och därigenom åt hela synliga och osynliga skapelsen. De tryggaste människorna, de som verkligen lyckas i livet är (kan tyckas paradoxalt) de som helt överlämnar sin vilja till Gud. Guds helgon är oftast ytligt sett sårbara och av livet sargade människor; de verkar inte bli särskilt skyddade av Gud, utan deras liv är ofta prytt av svårigheter, hån och skenbara misslyckanden eller förluster. Trots allt eller bättre sagt på grund av det lyser deras inre liv igenom, kanske för fullt först efter döden inför hela världen och deras ljus som kommer från Gud - liksom solen speglar sig i ett rent spegel - sprider sig till alla som med tro och kärlek vänder sig till dem, för att med deras hjälp kunna få känna Guds nåd och barmärtighet.
Akathistos till den Heliga Matrona
Kontakion 1
Från födseln av Guds Helige Ande utvald, saliga Moder Matrona, fick Du förutseendets och undergörandets gåva, genom att av Gud ta emot blindheten och den kroppsliga svagheten för den andliga renhetens skull. För detta frambär vi en segerkrans till Dig, med tacksamhet sjungande: Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Ikos 1
Ängel i mänsklig gestalt visade Du Dig, saliga Matrona, på jorden, eftersom Du fullföljde Guds vilja. Ty från födseln var Du kroppsligen blind, men Gud som skänker vishet till de blinda och älskar de gudfruktiga, öppnade dina andliga ögon, för att Du skulle tjäna människorna och Guds verk skulle uppenbaras genom Dig. Ock vi med kärlek sjunger till dig:
Fröjda Dig, Du som från moderns sköte blev utvald av Gud,
Fröjda Dig, Du som födseln förseglades med den Helige Andes gåvor;
Fröjda Dig, Du som från barndomen fick undergörandets gåva;
Fröjda Dig, Du som gladdes åt gudomlig vishet;
Fröjda Dig, Du som med din tanke hittade Guds vilja;
Fröjda Dig, att Du skämde ut tidens lärda som var blinda i anden,
Fröjda Dig, att Du återförde de förlorade själarna till Gud;
Fröjda Dig, att Du tröstar i nöd och bedrövelse;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 2
De som närvarade vid ditt dop och prästen som döpte dig, saliga, såg en rökpelare resas övanför ditt huvud och kände en väldoft. De förundrades över det och undrade vad detta barn skulle bli och sjöng till Gud: Halleluja!
Ikos 2
Med sinnet upplyst av Gud förstod Hans tjänare Vasilj att det döpta barnet var ett av Gud utvalt käril och kallade Dig helig, ärevördiga Matrona. Och vi lovprisar Dig med hela vår själ sålunda:
Fröjda Dig, Du som fick den Helige Andes gåva i dopfunten;
Fröjda Dig, Du som föddes med ett kors på bröstet;
Fröjda Dig, förebedjerska, gåva från Gud till människorna;
Fröjda Dig, brinnande ljus som lyser framför Guds ansikte:
Fröjda Dig, Du som av Gud med undergörandets gåva förhärligades på jorden;
Fröjda Dig, Du som med en aldrig vissnande krans smyckades i himlen;
Fröjda Dig, att Du genom Guds barmhärtighet upprättade syndarna;
Fröjda Dig, att Du gav att dricka åt de törstande ur det levande vattnets källa;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 3
Med den Helige Andes kraft från födseln välsignad, saliga Moder Matrona, gick Du fram till de heliga ikonerna och med rent hjärta och oskyldiga barnläppar frambar Du pris till Gud, sjungande: Halelluja!
Ikos 3
Från födseln med förutseendets gåva välsignad, saliga Moder, kände Du hjärtats dolda sidor deras som kom till dig och Du kunde tala om framtiden som den skulle vara nutiden. Så ledde Du många på frälsningens väg. Därför prisar vi Gud som gjorde de blinda visa och sjunger till Dig sålunda:
Fröjda Dig, Guds sierska;
Fröjda Dig, de dolda syndernas upptäckare;
Fröjda Dig, upplyst lärare för de som lider själsligt;
Fröjda Dig, barmhärtig ledsagare för de förlorade;
Fröjda Dig, stjärna som visar vägen för de troende;
Fröjda Dig, ljus som lyser i denna världens mörker;
Fröjda Dig, tjänarinna till den ende Gud;
Fröjda Dig, djävulens intrigers förstörare genom den Helige Andes gåva;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 4
Ryktet om dina under började som en storm sprida sig bland människor som undrade över hur detta var möjligt, saliga Moder Matrona, men alla hänvisade Du till den bland sina heliga Underbare Gud. Då prisade och lovade de Dig och sjöng till Gud med tacksamhet: Halleluja!
Ikos 4
Folk hörde, Moder Matrona, att Du förmådde hjälpa dem som lider av själsliga och kroppsliga sjukdomar. Hoppandes kom de till Dig och fick goda råd och bot och tackade Gud för detta, sjungande till Dig:
Fröjda Dig, att Du tar emot de sjuka och lidande;
Fröjda Dig, att Du ger frid åt de sorgsna själarna;
Fröjda Dig, Du som visar den rätta vägen för de förlorade;
Fröjda Dig, fromhetens lärarinna;
Fröjda Dig, Du som lindrar vårt nöd;
Fröjda Dig, Du som tröstar oss i trångmål;
Fröjda Dig, läkare utan pengar;
Fröjda Dig, Du som botar alla slags svagheter;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 5
Som en gudomlig stjärna gick Du upp, saliga Moder Matrona, i vårt Fosterlands (Rysslands) svåra tider, ty som de nya tidernas vittne bar Du Kristi ok med mod och tapperhet i hela livet. Den Helige Ande gav Dig kraft att ge råd till de undrande, bot till svaga och sjuka, alla som med tacksamhet sjunger till Gud: Halleluja!
Ikos 5
Många ryssar såg de under och helande Gud gjorde genom Dig: de lytesdrabbade fick förmågan att gå, de svaga och förlamade botades, de besatta av djävulen fick befrielse från de onda andarna; även vi som ser allt detta kommer till Dig, Moder, som till en outsinlig källa, ur vilken vi dricker med outsläcklig törst, ropande till Dig:
Fröjda Dig, Du som från födseln kallades på frälsningens väg;
Fröjda Dig, saliga Moder, Guds gåva till oss;
Fröjda Dig, Du som botar våra sjukdomar;
Fröjda Dig, snar hjälpare i nöd;
Fröjda Dig, Du som ger oss nyttiga råd för själen;
Fröjda Dig, Du som skyndsamt förklarar det vi undrar över;
Fröjda Dig, Du som fördriver de orena andarna från människan;
Fröjda Dig, Du som skyddar oss med dina böner mot all ondska;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 6
Den helige och ärevördige Fader Johannes från Kronstadt visade sig vara ditt livs helighets och fromhets förkunnare, saliga Moder, när han såg dig i kyrkan och nämnde dig hans ersättare och Rysslands åttonde pelare. Och alla som hörde dessa ord lovprisade Gud och sjöng till Honom: Halleluja!
Ikos 6
Tänd med dina förböner, Moder Matrona, Guds Helige Ande i de hjärtan som inte hittat Gud och bedrövat Honom med många synder. Ty jag ser undren som gjordes genom Dig och återvänder till Gud, sjungande till Dig:
Fröjda Dig, Du som förhärligade Gud med dina gärningar;
Fröjda Dig, Du som visade oss Guds härlighet;
Fröjda Dig, Du som återförde de otrogna på den rätta vägen;
Fröjda Dig, Du som renade oss från synd med dina förböner;
Fröjda Dig, att Du uppmanade oss att ångra våra synder;
Fröjda Dig, Du som rådde oss att tacka Gud för allting;
Fröjda Dig, Du som lärde oss att älska Guds kyrka;
Fröjda Dig, Du som samlade de förlorade fåren i kyrkans hägnad;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 7
Eftersom Du ville visa din kärlek för vår allraheligaste Härskarinna, Gudaföderskan, o Moder Matrona, gav Du uppdrag till människorna att måla Hennes högtprisade anlete under namnet ”Hon som hittar de förlorade” och att ställa det i Guds kyrka. Så kan alla som betraktar den Allrarenastes upplysta ansikte ödmjukt lovprisa Henne och sjunga till Gud: Halleluja!
Ikos 7
En ny beskyddare, förebedjerska och förmedlare till Gud gav Han oss genom Dig i de svåra tider som drabbade hela ryska folket, ty många vände sig bort från den Heliga Kyrkan, men Du, Moder, undervisade de trolösa och vilsegångna med gärning och ord och visade dem Guds underverk. Därför sjunger vi Dig sålunda:
Fröjda Dig, outtröttlig kämpare för vårt ryska land;
Fröjda Dig, förmedlare för vår frälsning;
Fröjda Dig, Guds, den rättvise Domarens förbarmande;
Fröjda Dig, de sjukas och förödmjukades beskydd;
Fröjda Dig, de svaga och hopplösas hjälpare;
Fröjda Dig, outttröttlig kämpare mot de onda andarna;
Fröjda Dig, ty djävularna fruktar dig;
Fröjda Dig, ty änglarna och människorna gläder sig för din skull;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 8
De med svag tro och de omdömeslösa förundrades över Dig som var blind från födseln och ändå kunde se och ha kännedom om både nuet och framtiden, ty de var oförmågna att se Guds kraft som verkar genom människornas bräcklighet. På detta ock vi, seende Guds visdom verka i Dig, saliga Moder Matrona, sjunger till Gud: Halleluja!
Ikos 8
Du tålde alla slags trångmål och förödmjukelser, förföljelser och beskyllningar, saliga Moder, men Du klagade inte, utan Du tackade Gud för allting. Så undervisade Du oss i att bära vårt kors med tålamod, vi som lovsjunger Dig sålunda:
Fröjda Dig, Du som bad ständigt;
Fröjda Dig, Du som som fördrev de onda andarna med fasta och bön;
Fröjda Dig, Du som fick den välsignade friden;
Fröjda Dig, Du som frälsade många genom din kärlek;
Fröjda Dig, Du som tjänade människorna genom ditt liv;
Fröjda Dig, Du som även efter döden ständigt hjälper människorna;
Fröjda Dig, Du som nu hör våra böner;
Fröjda Dig, att Du inte överger dem som sätter sin tilltro till Dig;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förbedjerska inför Gud!
Kontakion 9
Alla slags trångmål och bedrövelser tålde Du, Moder Matrona, och kämpade oavbrutet mot mörkrets krafter, Du fördrev de onda andarna ur de besatta och förde till ljus deras intriger och listighet, Du hjälpte de sorgsna, sjuka och bedrövade i hela ditt liv, ständigt sjungande till Gud: Halleluja!
Ikos 9
De mångordiga sköntalarna kommer inte att värdigt kunna lovprisa ditt heliga liv och de under som skedde med Guds kraft genom Dig, heliga Moder. Men vi som med psalmer önskar lovsjunga Gud och sporras av ren kärlek dristar oss sjunga sålunda:
Fröjda Dig, Du som valde den smala vägen och den trånga porten;
Fröjda Dig, Du som upplystes av dina många goda gärningar;
Fröjda Dig, Du som lämnade allt som var förgängligt i livet;
Fröjda Dig, Du som krönades med ödmjukhetens krans;
Fröjda Dig, Du som, efter Evangeliets ord, bodde på jorden som himmelens fåglar;
Fröjda Dig, Du som efterföljde Sonen som inte hade något ställe att lägga sitt huvud på;
Fröjda Dig, Du som nu njuter av paradisets boningar;
Fröjda Dig, Du som inte överger oss syndare som ber till dig;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 10
Eftersom Du ville rädda många från kroppsliga och själsliga sjukdomar, Guds ärevördiga, tillbringade Du hela nätterna med att be till vår Gud Jesus Kristus att hjälpa och stärka dem och sjöng till Honom: Halleluja!
Ikos 10
Skyddsmur och beskydd var Du när Du levde, saliga Moder, för alla som skyndade till Dig och efter döden fortsätter Du att förmedla inför Gud för alla som med tro kommer till din grav. Därför ber vi Dig, hör oss, syndare som lider av många bedrövelser och sorger, men som alla hoppas på dina böners hjälp, sjungande till Dig:
Fröjda Dig, snar beskyddare av de förödmjukade;
Fröjda Dig, de fattigas tröstare:
Fröjda Dig, äktenskapets renhjärtade beskydd;
Fröjda Dig, fiendernas försoning,
Fröjda Dig, de orättvist fördömdas beskyddare;
Fröjda Dig, barmhärtig förmedlare för dem är skyldiga inför världens dom;
Fröjda Dig, de hemlösas härbärge;
Fröjda Dig, beskyddare för alla som ropar till Dig om hjälp;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 11
Änglarnas sång hörde Du, ärade Moder Matrona, redan när Du levde på jorden. Undervisa även oss ovärdiga i hur vi ska prisa Gud, Den som förhärligas i Treenigheten, Fadern, Sonen och den Helige Ande, till Den de himmelska skarorna med en enda röst sjunger: Halleluja!
Ikos 11
Strålande lyser ditt liv, saliga Matrona, och fördriver denna fåfänga världens mörker och upplyfter våra själar till att även vi må upplysas av Guds nåds strålar och gå igenom detta förgängliga liv för att nå till Himmelens Rike, där Du, Moder, nu gläder Dig och hör vår röst, ropande:
Fröjda Dig, Guds evigt brinnade ljus;
Fröjda Dig, dyrbar pärla, som upplyser oss med din helighets ljus;
Fröjda Dig, välluktande blomma, som sprider den Helige Andes väldoft;
Fröjda Dig, trons sten, som stärker de svaga i fromhet;
Fröjda Dig, högtstrålande stjärna, som visar oss den rätta vägen;
Fröjda Dig, Kristi modiga kämpare, du som med bönens svärd förskräcker demonernas arméer;
Fröjda Dig, ty Du hade ett heligt och rent liv;
Fröjda Dig, ty Du hade en ärorik död inför Gud;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 12
Guds ymniga nåd fick Du redan från födseln, saliga Moder och den var med Dig i hela livet. Vår orubbliga tro är att även efter din död förblir den med dig. Därför faller vi ned inför Dig och ber: lämna inte oss, vi som fortfarande vandrar på jorden, utan din hjälp och ditt beskydd och be Gud att förbarma sig över oss alla som sjunger: Halleluja!
Ikos 12
Vi lovsjunger dina många under, Moder Matrona, och prisar Gud som gav Dig som gåva till Moskva och till vårt ryska Fosterland under de svåra tiderna av förföljelse, Dig, fromhetens och trons orubbliga pelare. Och nu sjunger vi med tacksamt hjärta till Dig, saliga Moder, sålunda:
Fröjda Dig, Du som fick Kristi frid i själen;
Fröjda Dig, Du som gav Dig själv till Gud som offer för världen;
Fröjda Dig, Du som uppenbarade Guds nåds kraft i den bräckliga kroppen;
Fröjda Dig, Du som visade oss Guds barmhärtighet när dina ärevördiga reliker upptäcktes;
Fröjda Dig, underbar blomma i de moskoviterna helgonens skara;
Fröjda Dig, Moskvas högtärade smycke;
Fröjda Dig, ständiga förebedjerska för vårt Hemland inför Gud;
Fröjda Dig, uppmaning till ånger och bön för Ryssland;
Fröjda Dig, ärevördiga Moder Matrona, vår varma förebedjerska inför Gud!
Kontakion 13
O saliga Moder, hör denna lovprisning som vi frambär till Dig och be vår Herre Jesus Kristus om våra synders förlåtelse, att ge oss ett bra kristet slut på vårt liv och ett gott försvar vid Hans förskräckande dom, för att även vi ska bli värdiga att i paradisets boningar lovprisa den Heliga Trenigheten, sjungande: Halleluja!
(Detta Kontakion läser man tre gånger, sedan läser man Ikos 1 och Kontakion 1).
Bön
O saliga Moder Matrona, Du som är med själen i himmelen inför Guds tron och vilar med kroppen på jorden och med Guds välsignelse gör många underverk. Sänk din barmhärtiga blick till oss syndare som i nöd, sorg och synd tillbringar vårt liv, trösta oss, de hopplösa, bota våra fruktansvärda sjukdomar som vi får från Gud för våra synders skull; rädda oss från varje trångmål och fara, be till vår Herre Jesus Kristus att förlåta oss våra synder och företrädelser som vi gjorde sedan vår ungdom tills nu, för att genom dina förböner få välsignelse och stor barmhärtighet och för att prisa den Ende Gud i Treenigheten, Fadern, Sonen och den Helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Vi prisar Dig, heliga ärevördiga Moder Matrona, och prisar ditt heliga minne, ty Du ber för oss till Kristus vår Gud.
Källor:
1.Boken ”Den Heliga Matrona av Moskva: liv, underverk och Akathistos”, originaltiteln: ”Sjisni i tjiudesa blasjenoi staritse Matrony Moskovskoy”, översättning från ryska till rumänska av Lucia Ciornea, Förlag Sophia, 2007.
2.http://ortodoxakyrkan.blogspot.com/2009/03/saliga-matrona-av-moskva-helgon-och.html
3. en recension av Ciprian Voicilă, tagen från www.crestinortodox.ro
Akathistoshymnen är tagen från ovanstående bok och översatt till svenska av mig (baserad på den rumänska översättningen).
Ikonen är målad av Michael Hällzon, se http://michael-iconpainter.blogspot.com/2009/02/heliga-matrona.html.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar