Att komma hem - Benjamin Zander om musik, men inte bara om musik

Tal om "idéer värda att spridas", som det står längst upp till vänster om skärmen. Det är kanske värt att säga att det är ändå inte idéen här som är central: tänk er att någon skulle framföra precis samma idéer som Benjamin Zander, men utan eller en annan ingivelse - då skulle uttrycket och intrycket bli helt annorlunda...Det är åndå människan, personen, hjärtat som visserligen använder sig av idéen, men är ändå mer...Det säger han förresten också.

Jag skulle använda mig av hans ord och säga: personen, människan är hela vägen, medan idéerna är noterna till målet...Och inte heller detta är hela sanningen, för om detta, om Vägen, Sanningen och Livet, försöker vi spela på våra ofullkomliga pianon med vårt ofullkomliga spel, men här gäller också att inte tappa modet och tilliten och framförallt visionen om Målet. Och vem saknar vi mest och inte längre är istånd att minnas och att gråta över? Saknar vi inte Eden, saknar vi inte Adams och Evas oskuldens paradis? Saknar vi inte Guds ansikte? Är inte målet Gud som blev Människa för att människan ska bli gudomlig? Är inte vår Bror som blev dödad, som vi saknar, som vi inte ens vet att vi saknar? Om vi bara kunde stanna upp och bli fria från de tankar som inte har något värde, som inte är de tankar som vi skulle uttrycka om vi visste att de var de sista innan vi skulle skiljas från detta liv! Om vi bara kunde komma ihåg, bli varse igen, höra i djupet av vårt hjärta den oerhörda musiken, den oerhörda glädjesmärtan av att ha varit så länge avskuren från källornas källa, från de älskades älskade, om vi bara kunde gråta så att all blindhet, all känslolöshet, allt svek, all sorg och alla misstag  tvättas bort från vårt ansikte. För alla människor är skapade med ett öra som kan bli varse den gudomliga musiken som strömmar ut i vår själs djup, alla människor vet innerst inne när melodin kommer hem, när var och ens hjärta kommer hem, kommer hem, kommer hem.