5 maj: Den Helige Stormartyren Efraim den Nyes minnesdag

Idag den 5 maj är minnesdagen av ett kanske i Sverige nästan okänt helgon, den Stormartyren Efraim den Nye. Men detta är nu orättvist, eftersom sedan 1950, året när han uppenbarades för första gången har han hjälpt otaliga människor, utfört otaliga underverk, uppenbarat sig i både dröm och verklighet, för nunnor och munkar, för präster och lekmän, i hela världen, både i Öst och Väst, omfamnat hela världen, hela människosläkten med sin ande. Det är alltså många år nu han har betraktats som ett stort helgon av det vanliga, troende folket och många har rest till Grekland, till Nea Makri för att visa honom vördnad och röra vid hans välsignade, underbara och undergörande reliker. Det är därför många människor i Grekland och andra länder, till exempel Rumänien, skulle förvånas över att han först kanoniserades av den Grekiska Ortodoxa Kyrkan förra året, i april 2011. Men det är välkänt att kanoniseringen i Ortodoxa Kyrkan sker alltid som en bekräftelse på folkets tro, som vördar helgonen långt innan de officiellt erkänns som helgon.

Vid påsken var det dags för en ny bok om den Helige Efraim den Nye, som kom ut på rumänska, vid Förlaget Sophia, med titeln: "Den Helige Stormartyren och Ärevördige Efraim den Nye - vittnesbörder om underverk i våra dagar". I en amatöröversättning återger jag texten på bokens omslag, samt ett litet fragment av ett inledande ord som fader Ciprian Negreanu, präst för studenterna i den rumänska staden Cluj-Napoca, presenterade med anledning av hans minnesdag i maj 2009.

Fader Ciprian Negreanu, som studenternas präst, har uppenbarligen lärt sig att möta alla slags reaktioner på sådana berättelser om helgon, deras reliker och underverk. Det är ju välkänt att barn och unga människor är särskilt ärliga och ställer gärna och helt öppet "obekväma frågor". Hos många unga och/eller högt utbildade människor, som inte är vana vid dessa berättelser om dessa "döda kroppar", dessa "livlösa ben" som uppenbaras levande igen, är skepsis väldigt vanligt, men fader Ciprian Negreanu verkar komma emot sådana tankar och bjuder till eftertanke. Ett helgons relik är inte en död kropp, ett fult lik, utan materia som Gud har helgat som ett tecken på Sin kärlek till Sina Helgon, som är Hans söner genom nåd. Men den är inte enkel materia, utan förandligad materia, som tack vare Guds nåd kan sprida denna gudomliga nåd till alla som närmar sig dem med tro och vördnad. Helgonens ande är högst levande, och kommer att vara det för alltid. Mellan helgonens ande och deras helgade och undergörande reliker finns samband som endast Gud kan uppenbara till den som tror, till var och en efter sin tro och efter behovet som finns hos honom personligen eller hos dem som vittnar händelserna eller de som läser eller hör om dem. Gud visar oss alla på detta sätt att Han älskar oss som ingen annan och att Han väntar på oss, nu och här, vid tidens slut.

"Varför gråter du? Sluta gråta och lyssna på vad jag säger! Jag är den Helige Efraim. Kärleken som du söker – den sanna kärleken – äger bara Gud. Han ger den till hela Sin skapelse, till alla som älskar Honom och som Han älskar också. Nu kommer jag för att förkunna dig det glada budskapet om Guds kärlek för dig. När du har denna kärlek behöver du inte frukta något, inte ens döden! Guds kärlek kan rädda dig och beskydda dig mot bekymmer och sjukdomar. Den kan beskydda dig precis som en mur, som ingen människa kommer att riva. Du måste akta dig till ditt livs sista dag, för att inte byta Guds kärlek mot den mänskliga kärleken."*

"Den Helige Stormartyren Efraim den Nyes Martyrskap

Ett ord till hans minnesdag av Fader Ciprian Negreanu i Studenternas Kyrka i Cluj-Napoca, Rumänien, 5 maj 2009

5 maj är den Helige Stormartyren Efraim den Nyes minnesdag, ett Helgon som vi även har talat om i de förgångna åren och det är tillbörligt att tala om honom många år framöver. Den Helige Efraim den Nye led martyrdöden år 1426, vid sitt Kloster på De Rättfärdigas Kulle, nära Aten. På samma sätt dödades av turkarna även den Helige Rafael Hyeromunken, den Helige Nikolaus, munken och den lilla Irina, de tre som led martyrdöden tillsammans. Av Guds välvilja upptäcktes alla dessa Helgon efter flera hundra år. Det som kännetecknar och förvånar hos både den Helige Rafael och den Helige Efraim - men kanske mer hos den Helige Efraim – är hans otaliga underverk och uppenbarelser. Dessa uppenbarelser äger rum både i drömmen, i verkligheten - levande, äkta – och under gudstjänsterna som tillägnas honom, när han uppenbaras direkt. Själva hans reliker upptäcktes som följd av att han visade var och hur de låg. Platsen där relikerna låg avslöjades för Moder Macaria genom en uppenbarelse och genom en annan uppenbarelse erfor hon hur den Helige Efraim martyriserades. Efter att denna andra uppenbarelse hade skett, lade hon hans reliker vid hans ikon och då, under gudstjänsten, började hans ben ge av sprickande ljud. Det kan väcka anstött och kanske visa säger: ”Är detta verkligen från Gud?” Tänk på den Ärevördige Jakob Tsalikis, då han brukade gå till den Helige Johannes Ryssens reliker och säga: ”Helige, du är kvar här, men se, ett litet barn är döende på den eller den förlossningsavdelningen. Du ska gå dit nu!” Människorna som kom med stora bussar och stod i lång kö för att prisa Helgonet förvånades förmodligen över att denne Jakob Tsalikis vågade tala så, men han var den Helige Johannes´vän och hade en fullkomlig tillit till honom. Det kan verka att han skällde ut den helige Johannes, men han gjorde det inte alls. Han såg hur Helgonet reste sig från kistan och sade: ”Jag går dit nu!” De andra människorna såg inte honom, men hörde plötsligt hur de heliga benen i kistan började ge av sprickande ljud och de bävade och undrade: ”Vad var detta som hördes nyss?”, men de såg inget. På samma vis, under gudstjänsten och även under andra gudstjänster gav den Helige Efraims ben ge av sprickande ljud, även om de låg tätt intill varandra. De ljöd alla, från de största till de minsta och det samma hände med hans ikon. Det var verkligen något som berörde och väckte frågor. Under gudstjänsten uppenbarades den Helige Efraim, som passerande i mitten av människorna som befann sig i kyrkan, påklädd med sin fullständiga prästerliga dräkt. Han visade sig som han var, Guds präst, tjänande, närvarande där, levande, verkligen levande. 

Vilka underverk visade han inte? Vilka underverk bevärdigade Gud inte den Helige Efraim med? Vi kan bara tro på den Helige Rafails ord: ”Gud skänkte oss kraften att utföra detta verk och kraften att göra under och lät oss uppenbaras nu, vid tidens slut, för att stärka folket, ty slutet närmar sig och frestelserna är stora. Oss, som Han dolde så många århundraden, lät Han uppenbaras för att stärka många [i sin tro].” För att människorna inte ska kunna säga att de inte visste, gavs dessa Helgon gåvan att göra stora underverk. Så är det även med den Helige Efraim – han erhöll kraften att utföra stora underverk. Sannerligen, sällan finns det Helgon som man ropar till i sin bön och kommer snabbare än den Helige Efraim, därför att Gud gav Honom par excellence denna kraft, nu vid tidens slut, honom och dem som led martyrdöden tillsammans med honom [...]" *

Helige Stormartyr Efraim den Nye, visa även oss ditt stora medlidande och kom till oss när vi ropar till dig i vår nöd, vår tvivlan och förtvivlan, i våra bekymmer, sorger och sjukdomar, men även i våra äkta glädje och tacksamhet för att Gud lät oss komma till världen, se, höra, känna, glädjas vid skapelsens skönhet och smaka av det oändliga mysteriet som är livet själv, som är Kärleken - Guds kärlek till oss!

*Källa: Den Helige Stormartyren och Ärevördige Efraim den Nye - vittnesbörder om underverk i våra dagar, Förlaget Sophia, Bucuresti, 2012

Bilden är tagen från dositeea.blogspot.com