Förebygga sjukdomar med hjälp av läkemedel?

Eftersom jag har börjat skriva om mina funderingar kring läkemedel i förra inlägget, måste jag säga att det kanske kan skrivas otaliga böcker om man nu skulle vilja belysa alla aspekter av ämnet, inte med vilket ljus som helst, utan med sanningens ljus. Varje liten detalj, varje litet frågetecken har ju ett svar som är klart, ljust och sant. Men vi befinner oss i skogen och har gått vilse. Hur ska vi skilja mellan gott och ont, mellan liv och förstörelse? Det finns ett ljus som brinner utan att bränna, en eld som har trons ljus,  hoppets värme, och kärlekens innerlighet.

För att gå tillbaka till början: "Ett läkemedel är ett medel som", skrev jag i förra inlägget, "förebygger, lindrar eller botar sjukdomar eller sjukdomssymptom." Nu vill jag diskutera omkring förebyggandet. Det låter kanske överraskande eller radikalt, men det måste ändå sägas: att förebygga är egentligen inte läkemedlens syfte. Vi gör och säger så idag, eftersom vi inte längre vet bättre, men i själva verket är det felaktigt att vilja förebygga sjukdomar med hjälp av läkemedel. Man ska förebygga en sjukdom - som vilken svår livssituation som helst- inte genom läkemedel, utan genom en förändring av livsstilen. 

Dr. Pavel Chirilă, universitetsprofessor i kristen bioetik, är i botten specialistläkare i internmedicin. Under årens lopp hann han jobba på olika (och väldigt olikartade) platser: på landet, i ett fattigt kvarter av en Bukarests förort, på Kliniken för akutvård i den rumänska huvudstaden, samt som forskare, innan han upptäckte att det han hade läst på universitet endast var "ett alternativ" av medicinen."Skolmedicinen kan inte helt ifrågasättas, däremot ska dess absolutism ifrågasättas, därför att den inger intrycket av att en motsatt eller alternativ åsikt måste vara ogiltig." I hans bok som heter "Helandet" finns ett kapitel som heter: "Det vanvettiga förebyggandet med farmakologiskt aktiva ämnen. Den patogenetiska induktionen". Han skriver: "Även om titeln (på kapitlet) verkar chockerande, måste vi befatta oss med detta ämne, eftersom många av våra nutida sjukdomar förorsakas av farmakologiskt aktiva ämnen." Idag brukar man tro att alla "naturläkemedel",  "naturmedel", eller liknande inte har några biverkningar." Detta är förstås fel. Om man missbrukar ett naturläkemedel eller till och med ett örtte kommer biverkningarna att finnas. Dr. Chirilă beskriver några patienter som har missbrukat (använt stora mängder av) johannesörtte, åkerfräkente eller lökte i flera år eller till och med under flera generationer och som får symptom och besvär som endast försvinner när orsaken har upptäckts och upphört (när de inte längre drack sitt vanliga te flera gånger om dagen, i "förebyggande syfte.") Samma sak gäller även de kemiska läkemedlen. Dr. Chirilă fortsätter: "Principen gäller även den allopatiska (skolmedicinen, övers. not) medicinen; alla biverkningar av de kemiska läkemedlen är i själva verket patogenetiska reaktioner som induceras av en långvarig, upprepad användning av ett farmakologiskt aktivt ämne. En kollega led sedan länge tillbaka av magsår. På den tiden hade cimetidin upptäckts. Hon började äta cimetidin och fortsatte med detta nästan dagligen i flera år. Efter ett tag började hon ha reumatisk värk i de små lederna. Hon gick till en reumatolog och fick diagnosen reumatoid poliartrit. Reumatologen rekommenderade henne icke steroidala antiinflamatoriska läkemedel (NSAID), men magsåret utgjorde ett hinder mot denna behandling. Till slut vände hon sig till homeopatin, men det behövdes ingen homeopatisk behandling. En uppmärksam läsning av Side effects (biverkningarna, övers. not) visade att en långvarig användning av cimetidin orsakar ledsmärtor. [...] Väldigt ofta kommer våra patienter med en fras från den allopatiska medicinen: tre gånger om dagen livet ut. Det är helt klart ett fel; naturmedicinen som använder biverkningsfria (när de inte missbrukas, övers. not) läkemedel undviker detta tre gånger om dagen, livet ut: desto mer borde den allopatiska medicinen göra det, som använder sig av (möjligtvis och förhållandevis - dvs klyftan mellan önskad verkan och förgiftning är möjligtvis och förhållandevis smalare eller redan från början obefintlig, men pga sjukdomens allvarlighet accepteras den giftiga bieffekten ändå, övers. not) giftiga läkemedel."

Slutsatsen som jag drar av allt detta är enkel och förnuftig: missbruk av både kemiska och naturläkemedel (och örter etc.) leder till sjukdom. Missbruk betyder en upprepad och långvarig användning av ett läkemedel utan att sjukdomen motiverar detta, utan endast i "förebyggande" syfte eller i större mängd än rekommenderat.

Dessutom: det är felaktigt att tro att alla naturläkemedel är ogiftiga och harmlösa. Det finns ju växter som innehåller ämnen som är giftiga redan i en väldigt liten mängd. Vissa används kanske som läkemedel, men i små, små koncentrationer. Paracelsus, om jag minns rätt, sade att det är dosen som avgör om något är ett läkemedel eller ett gift. Man måste ha en nyanserad kunskap om allt, inte dra allt över en kam.

Men om man inte missbrukar naturläkemedlen eller örterna, utan man använder dem när de verkligen behövs, inte längre och inte i högre dos än rekommenderat, förgiftar de inte den mänskliga organismen.

Kan man påstå detta även om kemiska läkemedel? Den nutida skolmedicinen (och skolfarmacin) svarar ja på denna fråga. I praktiken ser vi varje dag att det inte verkar finnas ett enda kemiskt läkemedel som inte har några biverkningar, även vid rätt användning. Listan på rapporterade biverkningar brukar aldrig ta slut, även för det skenbart "ofarligaste" läkemedlet.Visserligen, om vi annars är unga och friska, men har just nu en akut sjukdom, om vi använder ett läkemedel i rätt dos under en begränsad, möjligtvis kortare tid, kommer vi kanske inte att märka något. Vår kropp är ju ändå inställd att varje ögonblick jobba för vår hälsa, för vår återhämtning, på ett någonstans gåtfullt och holistiskt sätt. Men om vi är särskilt sårbara, om vi är barn, eller äldre, eller kroniskt sjuka eller själsligt belastade, eller med en stor arbetsbelastning, om vi behandlas med många läkemedel på en gång eller har en sänkt immunitet, om vi kanske även är onödigt och upprepat vaccinerade, är vår kropp inte längre istånd att kämpa med all sin kraft och läkemedlet kan bli synligt och klart det som potentiellt var från början: ett gift.

Lika felaktigt är det att tro att endast kemiska läkemedel är potenta och hjälper, att naturläkemedel är mer "på skoj", ett urvattnat alternativ. Igen gäller det att man måste sträva efter nyanserade kunskaper om saker och ting och undvika fördomar och ett förenklat synsätt som stödjer sig på motsatsparet sympati-antipati. Det är sant att i vissa, livshotande situationer finns de kemiska läkemedlen som räddar liv och ingen förnuftig människa kommer att förneka detta. Men om vi skulle inreda våra liv på ett annat sätt, med en annan livsstil, skulle vi kunna undvika många livshotande situationer. Om vi skulle förebygga de olyckliga livssituationerna med hjälp av en förändrad livsstil och livsinställning, skulle vi mycket mer sällan komma att behöva dramatiska behandlingar.

Det gäller alltså att välja den förnuftiga vägen. Rädslan, oförnuftig sympati eller antipati, det att vilja "gardera sig" i vilket fall som helst, varje överdrift och missbruk, varje överanvändning kvantitets- och tidsmässigt är lika många källor till onödigt lidande. Tänk hur mycket vi själva driver våra läkare och i allmänhet hela sjukvården till att överbehandla oss för att man vill "gardera sig."  Om jag nu återvänder till dr. Chirilă´s bok: "[...]ett missbruk av antibiotika leder till immunsystemets förfall och till allt oftare infektioner och inte till infektionernas läkning; ett missbruk av sköldkörtelhormoner leder till hyperthyreos ( högre koncentration av sköldkörtelhormoner än  normalt i blodet, övers. not) och inte till euthyreos (normal produktion av dessa hormoner, övers. not); ett missbruk av kalk förorsakar njursten och inte helt enkelt botandet av tetani etc. Ensidig kost (patienter som endast äter sötsaker, eller endast kött eller endast mjölkprodukter) eller ett missbruk av något födoämne kan vara utgångspunkten för en sådan inducerad patogenes. Jag hade en patient med psoriasis lokaliserad på skalpen; hon berättade för mig att hon brukade äta 400-500 g honung dagligen, på grund av att honungen var något gott och delikat. Det räckte med att hon slutade med detta  för att läkas."

Ett särskilt ämne som har blivit väldigt omdiskuterat på sistone är vaccinernas användning. Det finns otaliga forskningar, otaliga böcker och tjocka böcker om ämnet. Och det lönar sig att befatta sig med det. Inte bara det: det är ett måste för våra barn och barnbarnens hälsa, men även för oss själva. Men mer om detta senare.

Slutligen, vill jag hänvisa till att livsstilen är oupplösligt beroende av den enskildes livsåskådning. För mig som ortodox kristen är tron det centrala inom livsstilen. Tron överskrider gränserna av den fysiska sjukdomen, som spelar en underordnad plats i relationen mellan dem. Vårt fysiska liv underordnar sig döden också; ingen människa kan vara frisk och levande för evigt, när det gäller hennes kropp. Alla människor är kroppsligen dödliga.

Kortfattat om p-piller, etik, frihet och kroppens musik

Etik handlar om grundvärderingar och frihet. Och skönhetens musik.

När det gäller definitionen av läkemedel finns en lagdefinition idag, som jag tycker går över gränserna för vad ett läkemedel borde anses vara. Ett läkemedel borde endast anses det som förebygger, lindrar eller botar fysiska eller psykiska sjukdomar eller deras symptom och inget annat. Diagnosmedel som till exempel kontrastämnen inför röntgenundersökningar är en särskild kategori, som ändå inte borde klassas som läkemedel, utan man borde formulera en lagkomplettering som gör det möjligt att även hantera sådana läkemedel-liknande ämnen, liknande mest på sättet att tillverkas, uppfylla renhets-, säkerhetskrav o s v som annars läkemedel måste uppfylla. Men det är inte dessa medel som ställer så mycket till problem (fastän de kan bli ett problem om man förlorar ur sikt den enkla definitionen som förblir den enda med sunt förnuft), utan andra ämnen som idag klassas som läkemedel och som inte alls är det. Jag syftar idag på p-piller och ”dagen-efter-piller”. De förebygger, lindrar eller botar inga sjukdomar eller symptom, i alla fall inte när de används i ”graviditetsförebyggande” syfte. Jag tycker förresten att ”graviditetsförebyggande” i detta fall inte är det rätta ordet, utan man borde säga sanningsenligt ”graviditetsförhindrande” syfte, eller ännu klarare ”barnuppkomstförhindrande” syfte. Barnuppkomst är ingen sjukdom eller inget sjukdomssymptom som man ska förebygga eller bota eller bekämpa, utan den är helt enkelt ett ansvarstagande av en möjlig konsekvens, konsekvensen av att en man och en kvinna förenas (minst) kroppsligen. Hur skulle det vara om man sanningsenligt skulle säga: Idag kallar vi läkemedel även sådana medel som hjälper oss att förhindra att vi känner och tar ansvar för konsekvenserna av våra handlingar. Å ena sidan: Tänk att dessa konsekvenser normalt vore att betraktas som det bästa som vi någonsin kan åstadkomma, fast inte vi, utan genom oss: våra barn. (Men vårt sätt att handla och tänka har gått så långt att vi inreder våra liv på det olyckliga sättet att vi oftast ställs inför situationen att se på dessa konsekvenser, på att få barn, som något icke-önskvärt, ytterst negativt.) Å andra sidan: Tänk hur mycket kraft och energi och tid - och själva meningen med livet - vi förlorar genom att intill förstörelsen missbruka en enda sträng i den mest finstämda symfoniorkestern som finns i denna värld: våra egna kroppar (och själar).

Visserligen kan hormonläkemedel  som är p-piller även användas i medicinska syften, d v s som ett läkemedel och då är de givetvis läkemedel, fastän även detta behöver en särskild fundering och diskussion. Men när de används som p-piller är de enligt den enkla, sanningsenliga, förnuftiga definitionen inga läkemedel.

Om man jobbar på ett apotek måste man ta hänsyn till ett komplext system av lagar och regler. Det spelar ingen roll om man jobbar på ett statligt eller privatägt apotek eller om man själv äger sitt apotek. Man måste följa lagarna som finns. En av bestämmelserna som finns i lagen är att alla apotek är skyldiga att tillhandahålla alla läkemedel (i fall de inte finns på lager på apoteket just den dagen ska de beställas och ställas till förfogande så fort som möjligt). Men om jag som jobbar på ett apotek tycker att vissa läkemedel inte är läkemedel och mina funderingar grundar sig på ett etiskt synsätt, tvingas jag att göra något emot mitt samvete eller så har jag det fria valet att inte jobba på apoteket så länge en sådan lag finns. Å andra sidan betyder detta förstås också att lagen inte stämmer och måste ändras.