Nedstigandet i djupet

Det hade redan gått några dagar utan att se Fadern. Vi hade försökt förstå lite av det han hade lärt oss. Men vi kunde inte påstå att vi verkligen förstod. Bara bokstavligen, ytligt, en aning bortom det mentala skalet...Det är ju inte heller möjligt att verkligen förstå det tills man inte själv går vägen till djupet inom sig. Men så småningom, kanske ett steg framåt och två steg bakåt, måste vi målmedvetet börja med en viss praktik, utan att förvänta oss under. Vi hade nu en MÄNNISKA som kunde staka ut vår okunskap, lyfta oss, ge oss den rätta impulsen, eftersom han av egen erfarenhet kände kampen med den mänskliga svagheten, dess steg och mysterier. Detta desto mer ju denna underbara människa kände mycket väl den hesychastika mystikens utövande, särskilt den sorts mystik som han ville lyfta upp, nämligen den Ikoniska Gesten i sin karpatinska karakteristik.



Vi gick igen till munkcellen bland bikupor. Det var tidig morgon. Fadern syntes inte till någonstans. Vi knackade på dörren som vi brukade göra.



”Jaaa, vem är det?”

”Vi, Fader.”

”Vänta lite, jag kommer. ”

Han kom ut efter några minuter. Han brukade inte komma ut på en gång. Åtminstone med oss gjorde han så. Han var lika glad och munter i ansiktet som varje gång vi såg honom. Man såg inte några tecken på trötthet, även om vi visste att han inte vilade som alla andra...

”Välsigna och förlåt oss, Fader”, säger jag och bugar mig i en metania.

”Herre och Gud...Nå, säg, hur har ni vilat?”

”Bra, Fader, det finns här en slags ro...ett slags energier  som är väldigt välgörande.”

”Låt de här energierna vara, dem ska man inte bry sig om.”

”Om vi gör fel, rätta oss.”

”Det skulle vara bättre om ni inte längre gör fel...”

”Detta är vår önskan också...”

”Nå, säg, har ni lyssnat på inspelningen?”

”Flera gånger - och nu har vi kommit för att få er välsignelse för att praktisera hjärtats bön.”

”För att förstå det ni vill uppleva, måste man lyfta upp några väldigt viktiga hållpunkter.”

”Ett ögonblick, jag ska sätta igång inspelningen...” Han flyttade sin blick från oss till en fix punkt lite åt sidan. Jag undrar varför något ändrades när han talade under inspelning. För annars brukade han för det mesta titta i våra ögon eller åtminstone åt vårt håll...

”Om vi vill utöva en kristen mystik – en hesychatisk, filokalisk mystik - är det väldigt viktigt att vi identifierar oss som den verklighet vi är. Som jag redan sade, måste vi tydligt identifiera oss som en Unik Verklighet i en dubbel ”öppning”: Själen och energidelen, d v s kroppen. Och något som är ett mysterium som man endast känner inom kristendomen: själens förening med dessa energier i något som betyder den förandligade Kroppen. Vi gör en stor skillnad mellan kropp och den förandligade Kroppen. Liksom i Bibeln säger man att Gud har skapat Himlen och Jorden, så kan man säga att föreningen mellan Himmel och Jord är Paradiset. Vår Frälsare Kristus säger i Fader vår: ”såsom i Himmelen så ock på Jorden...” eller vi kan också säga: såsom på Jorden så ock i Himmelen, som betyder den förandligade Kroppen, som betyder Paradiset. Detta har en stor betydelse, eftersom vi måste leva kristet på ett konkret sätt genom Själens förening med Kroppen i något som är den förandligade Kroppen. Många sorters mystik som inte är kristna blandar ihop saker och ting och denna blandning stödjes inte på den uppenbarade Verkligheten och därför faller i en sjuklig form av mystik och i ett felaktigt utövande."

”Ska vi förstå av detta att farorna lurar överallt? Att vi kan slå in på en väg som inte är till någon nytta? Men hur är det med alla som kommer från Österlandet och presenterar den sorts mystik som de utövar som något som leder till mötet med Gud...till befrielse från smärta...”

”För den hesychastiska upplevelsen är det av stor vikt att vi först och främst identifierar oss med vår Verklighet i sig som är Själen. Nå, ur Själens liv utgår alla så-kallade energierna som sedan gestaltas som kropp. För att känna detta verkliga liv måste vi komma till att vi lever väsentligt, med vårt väsens Verklighet. Vi måste leva med Själen.”



Fadern gjorde fler och fler pauser när han uttalade vissa ord som endast han visste varför han nästan bokstaverade. När han sade att vi måste leva med Själen, gjorde han en större paus och verkade vänta på något betydelsefullt från oss. Något som skulle avgöra på vilket sätt han skulle forsätta. Kommunicerade han med någon?



”Vad är Själen, Fader? Kan vi vara medvetna om dess existens med våra synliga delar: ögon, öron, händer...”

”För att leva med Själen, enligt den kristna Uppenbarelsen, har vi våra hållpunkter om vad Själen är. Som kristna måste vi vara övertygade att vi utgår från en Verklighet som är sann, inför vilken vi måste bete oss på ett tillbörligt sätt. Annars faller vi verkligen i en illusion. Själen är alltså denna Verklighet... Vår Själs Bild är att vi är skapade efter GUDS Bild och Likhet. Energierna är skapade efter vår Själs bild och likhet. Detta är ingen teori. Ni måste förstå hur verkligheten ter sig, annars kan ni inte uppleva Verkligheten. Vår Själ är skapad efter Guds Bild och Likhet, medan vår kropp är skapad efter vår Själs bild och likhet. Som Själens liv har den en viss egen bild (eller ett visst eget ansikte – översättarens not). Detta är den skarpa distinktionen mellan den kristna mystiken och de andra typer av mystik. I allmänhet betraktar alla andra slags mystik Själen som något bortom alla definitioner och livet i sin helhet spelar de som ett spel på energiernas scen, energi som de delar upp på olika planer och man kommer till en verklig magi. Alla faller i energiernas mystik där den huvudsakliga rollen spelas av det mentala. Det mentala klär sig ut i andlighet och genom att ersätta Anden skapas en slags illusion. Så sett har även de andra sorters mystik rätt när de säger att naturens mentala nivå blir en slags rörlig spegel, en falsk ande, ett falskt ego som de kallar för illusion. De andra sorters mystik talar inte om Själens liv utan endast om ett liv på energins nivå, där den så kallade själen går in i en slags illusorisk rörelse, en slags relativitet. De säger att själen manifesteras inte, att den är den totala vilan där du kan gå in och slut, du har då vunnit befrielsen, den utsläckning som kallas för Nirvana.

Vår själ är olik den som andra slags mystik antar. Vår skapade själ har en trefaldig Bild (eller ett trefaldigt Ansikte – översättarens not) i sig själv och som själsligt Väsen har det ett eget Liv som kan ses som det egna själsliga Medvetandet, själens egna Ande (Den som blåstes in i oss, översättarens not) och det egna Språket. Detta Själsliga Liv reflekteras senare i form av energier på följande sätt: Själens rena Medvetande blir till det mentala, Anden blir till förnimmelse och energetisk rörelse och, det som är väldigt paradoxalt, Själens Språk blir till organ och organiska funktioner. Det är just Språket -som verkar det mest abstrakta - som blir på energiernas nivå det mest konkreta, grova. I denna mening kan vi dechiffrera det vi (upp)lever. Ibland har de andra slags mystik också rätt eftersom praktiken uppenbarar verkligheten, men tolkningarna är olika. Även andra sorters mystik talar om så kallade funktioner, upplevelser som man kan ha i organen som ett språk som ger själsliga tillstånd. Men deras fel är ett annat. De stannar vid dessa organiska funktioner och ger dem en oäkta andlig glans som ur kristen synvinkel är falsk eftersom upplevelsen aldrig ska stanna vid energierna. Upplevelsen ska endast stanna i Själen. Det är en stor skillnad! Det är därför vi måste överträffa vårt energetiska språk och uppnå detta själsliga Språk. I kristen mening, på grund av synden, är vår Själ stum. Det själsliga livet verkar för oss ouppnåeligt och då är vi frestade att ständigt leva på en plan som ändå förblir energetisk och som vi vill transcendera och säga att vi förandligar den. På detta sätt måste saken betraktas och i denna mening har de andra sorters mystik rätt. Men ur den kristna mystikens synvinkel är det falskt! Energierna kan aldrig bli förandligade, de förblir ständigt energier. Men från energierna som utgångspunkt kan man gå in i det själsliga livet och detta är det verkliga förandligandet: genom att övervinna energierna, d v s att gå över från energiernas upplevelse till den konkreta upplevelsen av själen. Och denna övergång ska inte vara som ett mentalt tillstånd utan som ett reellt tillstånd bortom det mentala. De andra slags mystik strävar efter förfinandet av mentala upplevelser, efter transcendering av fysiologiska, organiska upplevelser i subtilare och subtilare tillstånd som de betraktar som en slags spiritualitet tills de når till Nirvana, till intet. Ur kristen synpunkt blandar vi aldrig den andliga upplevelsen på energiernas nivå med den verkliga upplevelsen av Själen bortom energierna. Så länge man befinner sig på energiernas nivå kan man inte praktisera spiritualitet, dessa kan aldrig gå över i det andliga, de kan inte förvandlas. Men vi måste lyckas övervinna energierna (genom att ”hoppa över dem” översättarens not), dechiffrera det energetiska språket på själens språk och sedan endast leva på Själens språks nivå. Vi har energiernas logik och vi låter oss alldeles för mycket övertygade av den, något som resulterar i att det är svårt för oss att uppfatta att det finns en verklighet bortom det mentala. En Verklighet som för de andra sorters mystik inte existerar och som vi kristna gör till en Verklighet som är konkretare än detta konkreta. Detta är den sanna Verkligheten som inte är tom på sig själv, utan tvärtom, är av en utomordentlig fullhet och inte liknar den mentala verkligheten.

Vi kristna dödar aldrig den energetiska verkligheten som vissa icke-kristna typer av mystik gör. Eftersom vi vet att dessa inte kan förvandlas försöker vi inte förstöra de energetiska bilderna, vi gör inte heller förfinanden av mentala tillstånd på energiernas nivå (meditation, koncentration etc), utan vi betraktar alla slags energetiska rörelser likvärdiga. Men vi delar upp dem i syndfulla och helgade energetiska rörelser. Dessa bekännelser är inte teorier utan verkligheter och om vi inte tar hänsyn till dem kan vi hamna i falska mystiska upplevelser. Det är därför vi måste förstå att vi inte kan göra något annat än att gå över till upplevelsen av Själens livs Verklighet, som de andra sorters mystik inte kan definiera. Det är det som är specifikt för den kristna mystiken, [att leva, övers. not] i den sanna upplevelsen och den sanna Verkligheten. Den kristna mystikens hela intensitet och fullhet är på Själens nivå. Det är ett Själens liv och om vi inte upptäcker det kommer vi aldrig att uppleva fullheten. På grund av detta måste vi säga tydligt att den verkliga upplevelsen är på Själens nivå.”

”Hur kan vi då verkligen uppnå upplevelsen på Själens nivå, Fader? sade jag utan att kunna uppfatta en enda glimt av det Fader sagt oss hittills. Men jag var fast besluten att inte längre tro på allt som andra självkallade kännare viftar med framför mina mina mentala fönster. Inom mig var jag upprörd på dem som på olika sätt, medvetet eller omedvetet, döljer de sanna andliga vägarna och i stället visar oss andra möjligheter för att komma fram till något varifrån vi tyvärr måste börja igen från noll...”

”För att ha detta Själens liv måste vi återupptäcka vår Själs Bild som är Bilden av den Trefaldige GUD. Och detta sökande är inte förgäves. Vi kristna talar om att Själens Bild är ett trefaldigt Väsen som består av: det rena Själens medvetande (som är bortom allt som är mentalt och kan inte blandas med ett annat tillstånd av mentalt medvetande), som vi inte längre har i dess [fullständiga, övers. not] mening men som vi känner, anar och endast i den mån vi har en mystisk upplevelse börjar vi upptäcka det. Det rena Själens Medvetande definierar vi i det mystiska språkets termer som Själens Ögon. När det rena Själens medvetande öppnas kommer vi att se med själen och allt kommer att synas precis lika verkligt som med fysiska ögon. Man säger att ”Själens Ögon” är det rena Medvetandet, ”Själens armar och ben”är Anden och ”Själens Hjärta” är Språket. Språket är GUDS Sons Bild, Ordets Bild och därför är hjärtats bön i den hesychastiska mystiken efter GUDS Sons Bild, efter Ordets Bild. Efter Evangeliets uppenbarelse är Ordet GUDS Son, Kristus. Därför säger man att den kristna mystiken är Kristi mystik. Om man inte gör en distinktion mellan Själens liv, som är bortom alla slags mentala tillstånd och energiernas liv som betyder ett mentalt tillstånd kan vi inte tala om en upplevelse av den kristna mystiken och vår upplevelse kan inte konkretiseras.”

”Fader, hur kan vi vara säkra på att vi är på den rätta vägen när det gäller den mystiska upplevelsen? Vi söker under nästan hela vårt livs tid mentala, konkreta, handgripliga tillstånd. Men dessa har, enligt Er Helighet, ingenting att göra med det mystiska livet på själslig nivå.”

”Ni kanske såg att inom ikonografin är Den helige Johannes Döparen representerad med halshugget huvud som han håller på hjärtats höjd. Hesychasmens första ikon är huvudets halshuggning, d v s det mentala går ur det falska energetiska tillståndet, ur alla energetiska informationer och blir Hjärtats tjänare, hjärtat som är talandets, Ordets, Kristi motsvarighet...Det energetiska som verklighet måste komma tillbaka till dess källa som är Själens Hjärta - Språket! Eftersom Språkets Bild är GUDS Sons Bild tvingar vi det energetiska mentala komma tillbaka till Själens Språk, komma i kontakt med Själens Språk som är GUDS Sons Bilds framträdande och så tvingar vi det mentala i oss att samtala med GUD. ”Ett visst ord av Dina ord skapade en viss Själ som är min Själ. Du skapade mig genom att tala med mig och jag föddes genom att tala med Dig.” I denna mening är den kristna mystiska upplevelsen en annan Verklighet i jämförelse med de andra sorters mystik. När Gud skapade oss skedde detta som Bibeln säger: ”Han sade och det blev till”. Gud uttalade ett Ord. Detta Ord är GUDS Bild som Han präglade mig med när han skapade mig. Detta GUDS Ord skapade en viss Själ som är min Själ. Så blev ett Ord på GUDS språk min Själ. På så sätt är jag genom detta ord som blev min Själ i direkt kontakt med en Bild av GUDS Sons Ord. Varje Själ har en Bild av ett ord. (har ett ords Ansikte, övers. not)!”

”Vilket under! Min själ, alla medmänniskors själar är skapade efter Bilden av ett ord av GUDS Son. Varje av oss separat, med en specifik tyngd, med en liknande livsuppgift (Kristus-lik livsuppgift, d v s en uppgift av att frälsa vår folks och släkts synder), men på ett specifikt sätt...Unika och eviga själar och inte som man säger i de österländska typerna av mystik att de vandrar från en individ till en annan, till och med till djur och andra former i naturen...”

”Det är väldigt synd att tro på sådan galenskap. Själarna är unika och eviga. Vi kommer att prata om detta. Den hesychastiska mystiken och upplevelsen består i att du kommer ihåg Ordet som GUD uttalade när Han skapade dig som Själ och i att man har förmågan att uttala, höra och uppfatta detta skapande Ord. Då uppstår även möjligheten att vi uppfattar oss som språk...”

”Varför börjar människans liv inte direkt med detta mål ? Varför förlorar människorna sin tid med olika slags falska aktiviteter? Vi kommer fram alldeles för sent eller de flesta människorna kommer aldrig att få sådan vägledning. Det finns även sådana som även om de får vägledning praktiserar de inte den och skyller på en massa förklaringar...Andra vet inte [sanningen, övers. not] men de låtsas att de förstår.”

”Hittills ja, på grund av synden. Vi har ett språk, men vi kan inte längre tala. Vi måste lära oss igen Själens Språk. Efter att vi lär oss det kommer vi att upptäcka att vi kan tala med GUD. Han talar ständigt men vi uppfattar Honom inte eftersom vi inte längre kan Språket. Det är därför av stor betydelse att vi öppnar Själens Språk och då kommer vi att kunna tala med GUD. Detta är mysteriet. Vägen dit! Vi gör inga meditationer baserade på energetiska och mentala tillstånd. Dessa utövas av andra typer av mystik. Vi, hesychastiska mystiker, bemödar oss med all kraft för att återupptäcka vår Själs Språk, Själens Talande. I det ögonblick själen börjar tala, kommer den att tala GUDS språk. Apostlarna, när Den Helige Ande nedsteg började tala utan att ha någon tvekan längre. Eftersom det öppnades Själens Språk för dem, det som är GUDS Sons Bild, kände de GUDS Son direkt och såg Honom i verkligheten. De såg Honom inte bara med kroppsliga ögon utan även med själen och då hade de ingen tvivel längre. Samma sak måste hända även med oss. Som hesychastisk mystisk upplevelse, i det ögonblick då själens språk kommer att öppnas för oss kommer vi att på det sublimaste sättet få direkt kontakt med det Gudomliga Språket och då kommer vi att se Frälsaren, GUDS Son och genom att se Honom kommer vi att se GUD.”

”Kommer endast de som definitivt har lämnat världen att uppnå detta sublima förverkligande? Endast de som bor i kloster?”

”Om ni vill leva i ett kloster och föra ett liv som underlättar den hesychastiska upplevelsen kommer ni att stöta på samma hinder: livet på energiernas nivå. I klostret, om ni stannar vid energiernas grova del (fantasier, självsuggestion, självnöjdhet) kommer ni att vara falska. I klostret lever den som arbetar jorden, den som vistas eller inte vistas i Kyrkan, den som är uppsatt att arbeta i köket, lever alla klosterlivet som betyder det hesychastiska livet. Var och en som lever i klostret måste anstränga sig för att övervinna energierna. Många som inte har kunskap och inte uppfattar den kristna mystikens mysterium blir förlorade och det kommer ett ögonblick när de faller i en illusorisk önskan att helga energierna, i tro på att genom energier kan man helga Själen. Chansen är lika stor för människorna i världen. Men precis som i klostret ska man arbeta med energierna endast på ytan, medan man i verkligheten ska ”hoppa över” dem. Alltså man kan leva på samma sätt i världen, i samhället [som i klostret, övers. not]: genom att ”hoppa över” energierna. Så praktiserar man hesychasmen.”

”På vilket sätt, Fader? Kan vi säga så enkelt, att vi hoppat över energierna och slut?”



”För att detta ska hända måste ni framförallt hitta er fasta grund i medvetandet att livet först måste inriktas på upplevelsen på den rena själsliga nivån. Endast i den mån man lever på den själsliga planen ska man stanna vid energierna. Så genom tron håller man fast vid [detta, övers. not] medvetande[t] i strävan av att ständigt hoppa över energierna, inte splittra dem, inte destrukturera dem, utan betrakta dem som de är, i sin grovhet och aldrig stanna vid dem [om man inte först och främst upplever den själsliga planen, övers. not]. Dem kan man inte förandliga. Energierna förblir permanent energier. Vi kristna förandligar inte energierna utan vi hoppar över dem och vi har ständigt i åsyn den Bild som är bortom energierna. Genom denna Bild kan vi gå tillbaka till energierna och ge dem en helgad bild som i kristen betydelse kallas för Dygd. Men akta er, denna Dygd betyder inte vanlig moral. D v s denna dygd ska inte uppfattas i den mening av att inte äta kött, att inte begå onda gärningar, inte hata eller döda....utan vi upplever den dygd som ger oss kraft. Den kraft som inte kan döda längre! Den är en överkraft, varigenom allt man gör sker för dig som något självklart. De andra slags mystik begränsar dig inom vissa moraliska och etiska lagars ramar. Också vi kristna har som sätt att leva vissa krav som måste uppfyllas men de är ett slags ”barndom” för människor som inte upplever mystiken. När du nått upp till den mystiska upplevelsens tillstånd går du över dem, du går över i Själens tillstånd som är bortom moralen. Och när du kommer tillbaka till energierna blir moralen till dygd. Denna dygd upplever du som en övermoral där lagarna läggs åt sidan medan det onda inte kan ske längre. Åtminstone du kan inte hitta i dig själv motivationen att begå det...Dygden är högre än den kristna moralen. Man säger att när man blir helgon kan man inte längre göra något ont.”

”Just det, för man vill inte förlora heligheten...”

”Inte bara att man inte vill. Man tänker inte ens det onda. Kraft har man, som vilja [man har viljan kvar att välja mellan gott och ont, övers. not], men man kan inte längre göra det onda. De fallna änglarnas – demonernas - tillstånd är den kraftiga längtan av att uppnå negativismens apogeum som betyder döden. De kräver från GUD: ”Herre, vi vill dö. Döda oss.” Men GUD svarar dem: ”JAG kan inte döda”. GUD är Allsmäktig men kan inte döda. Så även den som lever ett kristet liv. När du kommer till det tillstånd där du inte längre kan göra ont, kommer du till perfektion. I det ögonblick du inte längre kan göra det onda kan det onda inte heller beröra dig, eftersom du har blivit det oantastliga livet självt. Och med detta medvetande att du inte längre kan göra ont kan allt som är ont komma över dig, allt ont kan träffa dig, medan du tittar passivt och inte kan reagera på det onda som sker dig.”

”De spontana reaktionerna då, som en följd av det som är kvar...?”

”Hur? Ska du reagera med motvilja mot det onda? Det ligger inte längre i din natur och det kommer ett ögonblick där det uppstår en paradox, ett drama där Dygden går igenom svåra prov, genom mer och mer misshandel men ju fruktansvärd misshandeln är desto vanmäktig visar den sig att vara och den kan inte skada Dygden. Till och med det onda kommer man slutligen att förvandla till något gott.”

”Tillintetgör man det?”

”Inte i den mening att man kämpar mot och tillintetgör det onda, utan att man förvandlar det onda i något gott. Om du börjar leva så då har du kommit till den verkliga mystiska upplevelsen. Och det betyder inte att vi upplever vissa mentala tillstånd eller abstraktioner, utan vi kommer att verkligen leva. När du når upp till att leva ett sådant ögonblick upplever du en fullbordan, en verkligen kristen konkret mystik.”

”Kan överhuvudtaget någon närma sig den djupa innebörden i Er Helighets ord? Hur ska vi uppfatta mystiskt denna fullbordan, denna konkreta mystik?”

”Som mystiskt språk och mystisk verklighet är den mystiska upplevelsen samma upplevelse Frälsaren åstadkommer i den Liturgiska Bilden. D v s på samma sätt som Frälsaren genom det liturgiska Brödet och Vinet tar på Sig all vår synd och ondska, [bröd och vin] som i kontakt med GUDS Sons Överdygd förvandlas i det goda, uppstår vi till ett nytt liv i Kristus. Samma sak måste vi också åstadkomma! Liksom brödet och vinet som representerar oss är ett uttryck för våra synder som Kristus tar på sig, på samma sätt går Kristus in i denna grova, syndfulla och fylld av lidande kropp som i en slags återupplevelse av samma korsfästelse, samma upplevelse som Han tidigare gått igenom. Genom att gå in i oss tar Kristus på sig synden, korset och genom GUDS Kärlek som inte kan döda oss kommer vi i kontakt med GUDS Son och förbannelsen förvandlas till välsignelse. Den underbara följden därav är att vi får livet i stället för förbannelsen.”

”Men jag kan knappast tro att vi kan åstadkomma detta! Det tycks vara alltför vågat att kunna tro att jag...”

”På samma sätt låter vi det negativa gå igenom vår Själ och med Själens kraft som inte längre kan göra det onda, genom att vi accepterar allt som är ont som tillfaller på vår lott, kommer då GUD att förvandla allt det onda till det goda. Och då märker vi att vi förvandlas utan att veta. Förvandlingen kommer från sig själv. Vi gör inget medvetandegörande och vi stannar inte vid energierna. Vi försöker inte splittra denna förvandling genom att undersöka den. Detta klyveri är en energiernas magi som verkar ha ett inflytande på oss men det är inte detta den mystiska förvandlingen i sig åstadkommer. Denna förvandling är den varefter energierna kommer till ett tillstånd där de inte längre kan göra något ont...”



Fadern stannade till och tittade genom ögonfransarna än till mig, än åt ett annat håll. Men inte åt flera håll. Väntade han kanske på att se hur mycket jag kunnat uppfatta av det sagda? Jag var så förkrossad och utestängd från säkerheten av att veta att jag inte vågade säga något. Allt det jag hade vågat säga föreföll opassande. Fader hade lyft mig till en upplevelsens höjd som jag inte uppnått och inte någonsin kunde uppnå. Jag stängde ögonen och sade till mig själv: Herre, jag tackar Dig att Du gjorde möjligt för mig att träffas en sådan människa, en sådan helig man. Jag märkte inom mig en tomhet som denne verkligen helige man gjorde så otroligt lätt. Han hade inte gjort någon våld på mig, han hade inte krävt det ifrån mig, han hade inte förvarnat mig. Allt hade skett i en ritual bortom min mentala nivå, bortom den rationella förmågan av att förstå. Nu kunde jag bara vänta och se vad han ville sätta i stället för denna tomhet...



Marius Ciulică, Brașov



(Detta är en översättning från rumänska av en artikel signerat Marius Ciulică, „ Coborârea în adânc”, publicerad i tidskriften Sinapsa nr. 2/2008, Förlaget Platytera. Översättare: Monica Lassarén)