Därför presenterar vi en Hesychasts Skildring, som inte betyder den allmänna uppfattningen av Hesychasmen i Sig, utan en Hesychasts som helst Uppfattning. En Hesychasts som helst Dagbok, som har Sett, Känt och Upplevt på detta sätt. Om den kommer att även vara till nytta för andra, Bra, om inte, förblir den en Subjektiv Redogörelse, som förtjänar att kännas till även den, som en egen Framhållning. I denna mening vågar vi publicera detta Arbete som för många kommer att tyckas som något nytt, eller ett Påhitt, eller -för de mer dogmatiska - till och med en Avvikelse. Hesychasmen har ett Värde i sig själv som har en särskild Betydelse för oss, nutidens människor. Det är beklagligt att man Försummar och Nonchalerar Debatten i detta Ämne, som i sig inte bara är Teori, utan har Praktiska Värden som vi verkligen behöver. Det finns lite Material på detta område. Man kan till och med säga att Världen idag är ganska främmande för den Kristna Mystikens Metafysik, eller att den Kristna Kulturen - p g a en för världslig (lekmanna)Kultur blivit oåtkomlig för världen. Det är därför det behövs Skildringar med möjligst breda Öppnanden, som ska kunna utgöra en mötesplats av dessa Värden även med de Icke-kristna.* Den moderna Mystiken kan inte bli stängd inom en egen realitet som tillintetgör Alla de Andra. Vi försöker göra en Skildring av den Hesychastiska Mystiken som en väg till ett Möte och Vänskap med Alla som ärligt eftertraktar Gudomligheten och Renheten. Många är inte kapabla till Gemenskap, men Mystikens Kärna är just Gemenskapen. Vem som har tålamod att läsa ut detta anspråkslösa försök kommer inte att vara besviken. Det är en ganska trög text, särskilt i början, men låt er inte hindras av detta, läs vidare till slut och sedan bilda en Uppfattning.
I denna koncisa skildring försöker man egentligen föra samman en slags ”Hesychastisk Ordbok”. Man pratar mycket om Hesychasm, men man hittar inte en tydlig översättning av de hesychastiska termerna, för att kunna tala och kommunicera på ett särskilt hesychastiskt språk. Många kommer att tycka att ”En hesychasts dagbok” är ogenomtränglig och otillgänglig. Men de som är särskilt intresserade av Hesychasmen, kommer att hitta här som i ett lexikon allt som är grundläggande när det gäller Hesychasmen. Det första begreppet och alla andras kärna är begreppet av Personen-Guds Bild och Själens Bild i Skapelsen: om man inte förstår den i hesychastisk mening, kommer man inte att kunna tala om en specifik Hesychastisk mystik. Sedan alla andra begrepp, som Ande-Samvete, Pneuma-Väsen, Sinne (Nous)-Andemeningar– Kropp i sig och fysisk kropp osv, osv. Utan att fastställa dessa termer i hesychastisk mening, kan man inte kommunicera [med varandra genom ord, översättarens not] ]med Hesychasmen och Hesychasmen kan inte öppnas för ett samtal med någon annan terapeutisk eller mystisk praktik. Hesychasmen kan inte bli instängd inom egna realiteter som är oöversättbara för andra. Det skulle kanske bli mer populärt med ett lexikon i ordets strikta mening, men vi försöker en dubbel presentation, som lära och samtidigt som en fastställning av termer. På så sätt bedriver vi inte teologi eller filosofi i vanlig mening här, något som för dogmatikerna är en alarmsignal eller en fara. Vi försöker ett öppnande i Hesychast mening av de grundläggande problemen, som även är gemensamma för mystiken [vid sidan av teologi och filosofi, översättarens not]. Vår önskan är att läsaren från början ska gå över vissa motsägelser som är mer antagna än verkliga. Vår intention är inte att göra en ytterliggare teologi eller filosofi, utan vi försöker en presentation av de specifika hesychastiska innebörderna, som en lära och samtidigt som en fastslagning av Hesychastiska termer, som ett eget Hesychastiskt språk. Än har man inte kommit överens med att generellt fastställa det rena Hesychastiska språket. Vi genom detta anspråkslösa arbete gör en början och ett öppnande i denna mening, så att, även om vi fortfarande gör misstag, de är förlåtliga, efterom de är inneboende all början. Vi uttalar ingen dogm, utan vi vill skapa ett uppriktigt öppnande i samtalet om Hesychasmen och mellan Hesychasmen och de andra utövningsformerna av samma ideal. Ett lexikon är trögt och för didaktiskt, det är därför vi väljer en presentation som kombinerar läran med språket. Hesychasmen är mystik och mystiken går bortom så kallade rationella värderingar. Men en sund mystik är inte destruktiv och inte heller motsägelsefull, utan har en dubbel konstruktivitet, genom att den vidgar förnuftet [förnuftet som inneboende andemeningar] och samtidigt överskrider det i över–verkligheten bortom förnuftet. Naturligtvis kan man hitta invändningar överallt, men vi talar till de som verkligen är ärliga och längtansfulla, som inte längtar efter att hitta misstag, utan efter ett öppnande av verklighetens mysterier. De som vill känna livets mysterium ska ta av sina skor som Moses framför den av den Gudomliga Uppenbarelsen brinnande busken. Endast på detta sätt kommer de att få den verkliga invigningen.
Ghelasie Gheorghe
Februari 1991
* Här måste sägas - och detta kommer att märkas mycket tydligt längre fram i boken - att Fader Ghelasie alltid var emot en sammanblandning av religioner, något som ofta betecknas som "nyandlighet", new age, en "soppa" där allt finns huller om buller. Denna soppa eller nyandlighet kallas ibland för ekumenism, och i detta fall kan man säga att han hade en ytterst tydlig antiekumenisk position. Men just eftersom han var väldigt medveten om att till exempel ortodox-kristna troende endast kan be på ett ortodoxt-kristet (och inte på samma sätt som protestanter, katoliker och ännu mycket mindre på samma sätt som buddhister, hinduister etc.), ville han förklara var skillnaden var; han ville "öppna" hesychasmen för ett samtal, men syftet med samtalet var att tydliggöra skillnader, begrepp och paradigm och sträva efter sanningen, men absolut inte efter en sammanblandning. Men om med"goda ekumeniken" menar man belysande samtal, då var han helt klart en förespråkare av samtalet. Samtal (dialog) var hos honom ett nyckelord.
Det är viktigt att säga detta, eftersom Fader Ghelasie blev betraktat av vissa som kontroversiell, just av det ytliga skälet, att han var inte rädd för att använda t o m ord som är specifika andra, icke-kristna religioner; men han använde dem endast för att belysa dem från en kristen-ortodox synvinkel. Fader Ghelasie har aldrig betraktat sina skrifter som något nytt, "ett påhitt", utan något som fullständigt kan återfinnas hos Fäderna. Men just med utgående från denna punkt borde dagens ortodoxa kristna öppna sig för ett samtal, studera och gå igenom tidens ord, tendenser, begrepp, paradigm och försöka belysa dem med hjälp av Saningens Ande, den Helige Ande . Genom att göra detta, kommer de som hittills attraherats av en dimmig "andlighet" känna sig förstådda och tagna på allvar, se att någon av kärlek tar sig mödan och modet att komma emot dem, men samtidigt, om de är ärliga i sitt strävande, kommer de att snart inse att det är nödvändigt att beslutsamt lämna bakom sig "labyrinten", "soppan" eller vad man än kallar denna sammanblandning för som de hittills hade befunnit sig i.
Fader Ghelasie var inte först och främst en författare; han var, som en av hans andliga lärjungar (Fader Razvan Ionescu) sade, en människa som levde i Kristus och först sedan en som skrev och talade om sin tro. Hans författarskap var inte det slutgiltiga målet, utan endast en effekt av det att han levde, att han var i Kristus.(översättarens not)
Denna text är tagen ur: "En hesychasts dagbok", "Memoriile unui isihast, Ed. Platytera, București, 2006, ss. 8-9. Översättning från rumänska till svenska av mig.
* Här måste sägas - och detta kommer att märkas mycket tydligt längre fram i boken - att Fader Ghelasie alltid var emot en sammanblandning av religioner, något som ofta betecknas som "nyandlighet", new age, en "soppa" där allt finns huller om buller. Denna soppa eller nyandlighet kallas ibland för ekumenism, och i detta fall kan man säga att han hade en ytterst tydlig antiekumenisk position. Men just eftersom han var väldigt medveten om att till exempel ortodox-kristna troende endast kan be på ett ortodoxt-kristet (och inte på samma sätt som protestanter, katoliker och ännu mycket mindre på samma sätt som buddhister, hinduister etc.), ville han förklara var skillnaden var; han ville "öppna" hesychasmen för ett samtal, men syftet med samtalet var att tydliggöra skillnader, begrepp och paradigm och sträva efter sanningen, men absolut inte efter en sammanblandning. Men om med"goda ekumeniken" menar man belysande samtal, då var han helt klart en förespråkare av samtalet. Samtal (dialog) var hos honom ett nyckelord.
Det är viktigt att säga detta, eftersom Fader Ghelasie blev betraktat av vissa som kontroversiell, just av det ytliga skälet, att han var inte rädd för att använda t o m ord som är specifika andra, icke-kristna religioner; men han använde dem endast för att belysa dem från en kristen-ortodox synvinkel. Fader Ghelasie har aldrig betraktat sina skrifter som något nytt, "ett påhitt", utan något som fullständigt kan återfinnas hos Fäderna. Men just med utgående från denna punkt borde dagens ortodoxa kristna öppna sig för ett samtal, studera och gå igenom tidens ord, tendenser, begrepp, paradigm och försöka belysa dem med hjälp av Saningens Ande, den Helige Ande . Genom att göra detta, kommer de som hittills attraherats av en dimmig "andlighet" känna sig förstådda och tagna på allvar, se att någon av kärlek tar sig mödan och modet att komma emot dem, men samtidigt, om de är ärliga i sitt strävande, kommer de att snart inse att det är nödvändigt att beslutsamt lämna bakom sig "labyrinten", "soppan" eller vad man än kallar denna sammanblandning för som de hittills hade befunnit sig i.
Fader Ghelasie var inte först och främst en författare; han var, som en av hans andliga lärjungar (Fader Razvan Ionescu) sade, en människa som levde i Kristus och först sedan en som skrev och talade om sin tro. Hans författarskap var inte det slutgiltiga målet, utan endast en effekt av det att han levde, att han var i Kristus.(översättarens not)
Denna text är tagen ur: "En hesychasts dagbok", "Memoriile unui isihast, Ed. Platytera, București, 2006, ss. 8-9. Översättning från rumänska till svenska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar