Olydnaden är porten genom vilken synden kom in i världen och samtidigt med den kom även döden.
Jesus är lydnadens förebild, lydnaden inför Guds vilja. Han kom för att lyda Fadern, för att ge sig själv som oskyldigt offer i mänsklighetens namn.
I Hans namn, Jesu namn, böjde sig himlen och bävade helvetet och jorden förhärligar Honom för Hans ofantliga välgärning.
Allt som vi ber Fadern i Hans namn kommer vi att få, detta förvissar Han själv oss om. Vår bön har inget värde om den inte görs i Hans förtjänsters namn. Han lånade oss Hans förtjänster för att göra oss värdiga att be Gud om något. Han byggde förbindelsens bro som hade brutits när den första människan hade fallit i olydnad. Kyrkan, Jesu trolovade, ber alltid i Hans namn.
f) Även bönen som görs genom Guds Moders förmedling blir besvarad. Efter Jesus är Hon den mest perfekta avbilden av Gud. Som moder till Jesus, har Hon all rätt i att be Hans Son om vissa tjänster. Lagen som Gud gav Moses talar om förbannelsen som drabbar sönerna som inte respekterar sina fäder. Gud kan inte säga emot Sig själv och Hans Moder som går i bräschen för oss har all rätt att bli bönhörd. Ska den Helige Ande som förberedde den levande helgedomen inom Henne, dit världens Frälsare kom, som faktiskt är Hennes trolovade, inte bönhöra Henne? Maria är vår syster, eftersom Hon föddes av samma blod som vi, Adams blod, följaktligen har hon en broderlig barmhärtighet och kärlek för oss. Å andra sidan är Hon vår Moder genom Testamentet som Jesus själv överlät oss före Sin död. Han rekommenderade Henne till Johannes som hans framtida Moder, alltså alla människors Moder.
Hon är den värdefullaste gåvan som Jesus gav mänskligheten. Vi har som andlig Moder själva Hans Moder, Faderns Dotter och den Helige Andes Fru. Vilken ovärderlig gåva, som många ändå avstår från att erkänna och tjäna. De som inte sätter sin tilltro till Guds Moder, änglarnas, patriarkernas, apostlarnas, martyrernas, jungfrurnas, alla helgonens Drottning, alla utvaldas förebild, Henne som var planerad i förväg i Guds skapelsens plan, som krossade den demoniska ormens huvud, som har kraften att avlägsna djävulens frestelsers från oss och få våra synders förlåtelse, de som alltså ignorerar Henne är ömkansvärda. De är de förlorade själarna som mistar detta unika medel till att frälsas: den Allrarenaste Moders hjälp.
Såsom Jesus är vår försvarare inför Gud, så är Maria vår försvarare inför Jesus.
Den som har brutit mot Guds lag ska kasta sig i Marias famn, Barmhärtighetens Moder, syndarnas enda hopp. Hon är livets autor, Frälsningens Moder. Om inte Hon hade varit, hade Jesus inte haft möjligheten att komma till världen.
När vi ber till Henne, går vi aldrig vilse, förtvivlar vi aldrig. Hon är generös med alla, genom Henne får den döde nytt liv, därför att Hon inte föraktar någon. Skynda alltså till Maria, Guds Moder och vår Moder, med hela er tillit.
g) Bönen måste följas av offer och askes.
Herren Jesu liv var inget annat än en enda rad av offer och lidanden. Profeterna förutsåg Honom som ett oskyldigt offer, sargat och tillintetgjort av mänsklighetens ondska: "Som ett får som föres till slakt och som ett lamm utan röst", så var Jesus.
Genom att vara lydig intill döden tillintetgjorde Han synden. Vi måste alltså följa Hans förgängliga livs exempel, vi ska avsäga oss allt vi äger, vi ska förstöra den materiella självbevarelsedriften och egoismen inom oss. Lidandenas människa har visat oss hur egoist varje människa kan vara, om hon så vill. För att bli bönhörda av Gud Fadern och Honom behagliga måste vi vara som trofasta barn till detta enastående gudomliga exempel. Denne "Människoson" är vår verkliga livsuppgift; denna fullkomlighet är vårt livs och vår skapelsens mening. Vi kom på avvägar, vi förlorade vägen, vi försjönk i gyttjan och i diken och vi föll i avgrunden. Ändå har vi möjligheten att återvända, vi kan komma tillbaka till den goda vägen, den enda och sanna vägen som leder till odödlighet och lycka. Denna väg är Jesus. Ty "Jag är vägen, sannningen och livet"..."Den som inte går in genom Mig, ty jag är porten, är en tjuv."
Vi måste lida lik Honom vanära och orättvisor, människornas förolämpningar och ondska som Satan leder, vi ska inte frukta lidandet, ty "den som vill bevara livet ska mista det", utan vi ska vara redo att för Jesus offra detta materiella liv för att vinna det andliga livet, såsom Han förvissar oss: "Den som mistar livet för Min skull, kommer att vinna livet."
Hur vågar vi be till Gud i den martyriserade Jesu namn, vi som är slavar under alla vår kroppsliga lidelser? Askesen (mortifikationen) dödar synden och leder med lätthet vår bön till Fadern.
Alla helgon har varit offrets människor. Lidandet för människan närmare Gud. "De som tillhör Jesus korsfästar sitt kött med dess begärelser och laster", säger den Helige Apostel Paulus. Dessa troshjältar övervann naturens lagar, flyttade berg och återuppväckte de döda till liv. De nådde upp till Jesu fullkomlighet genom ...fasta och bön. Genom att hata sig själva och sin kropp, dödade desa hjältar synden inom sig genom askes och genom att betvinga sin kropp och rörde genom sina böner vid Guds hjärta.
Vår nutida människors askes ska vara att generöst acceptera de dagliga prövningarna, vi ska betvinga vår impulsiva karaktär, vi ska tygla vår kropps lidelser och begärelser och vår andes ambitioner. Vi ska vaka över varje enskilt sinne. Vi ska lova Gud att avstå från en tillfredställelse som vi är mycket fästa vid, för att vi ska bli bönhörda. Människan som utövar askes renar sin själ och hans kropp lyder anden, eller han förödmjukar sitt hjärta, återvänder till renhet och oskuld, med andra ord avlägsnar han hindren som motverkar hans böns effektivitet.
Endast på detta sätt, förödmjukade inför Gud och burna av en gränslös tro och tillit ska vi frambära våra offer i Jesu och Marias namn. Endast på detta sätt kommer vår bön att bära frukt.
(Översättning från rumänska till svenska av mig; den rumänska versionen kan läsas här:
http://www.nistea.com/boca-despre_rugaciune.htm )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar