söndag 13 maj 2012

Dopet: Ur "Salighetens journal" av N. Steinhardt


Den som blev kristen som litet barn kan inte veta, inte ana vad dopet betyder. Varje ögonblick stöter allt tätare anfall av salighet emot mig. Det tycks som angriparna varje gång lyfter högre och högre och slår hjärtligare och hjärtligare, med större och större precision. Då är det verkligen sant: det är sant att dopet är ett heligt mysterium, att de heliga mysterierna existerar. Annars skulle denna salighet som överfaller, omsluter, iklär, vinner över mig inte kunna vara så otänkbart underbar och fullständig. Frid. Och en absolut bekymmerlöshet. Gentemot allt. Och en sötma. I munnen, i blodkärlen, i musklerna.Samtidigt en resignation, känslan av att jag kunde göra vad som helst, ingivelsen att förlåta vem som helst, ett överseende leende som sprider sig överallt, inte bara på läpparna. Och ett slags mild luft omkring, en atmosfär som liknar den som finns i vissa barndomsböcker. En känsla av en absolut trygghet. En meskalinisk sammansmältning med allt som existerar och en fullkomlig öppning i det blå. En hand som sträcker sig mot mig och en tyst överenskommelse med en anad visdom.

Och nyheten: ny, jag är en ny människa; varifrån så mycket friskhet och förnyelse? Uppenbarelsebokens ord uppfylls (21,5): "Se, Jag gör allting nytt"; och Paulus´ord: ”om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit”. Nytt, men obeskrivligt. Jag hittar inga ord, utom banala, slitna ord, sådana som jag alltid använder. Jag är fången i kritcirkeln av kända ord och ideal som härrrör från vardagen. Om Prousts fru Cottard hade blivit tillfrågad om vad hon önskar sig hade hon pekat på situationen som en rikare grannkvinna hade som bodde i gatuhörnet: hon hade inte ens tänkt att önska bli hertiginna av Mortemart. Vårt ideal når till näst högre cirkeln eller himlen. Men det finns även andra, högre upp, oanade och följaktligen outsägliga. Även Xenofons ”thalassa” (hav) och Columbus´ jord. Dopet är en uppenbarelse.

(min amatöröversättning från N, Steinhardt, Jurnalul fericirii, Ed. Dacia, 1991, s. 84)

Inga kommentarer: