Fader Arsenie Boca: Om bönen (del 5)

Vad ska vi be Gud om ?

När Jesus säger: "Allt ni ber Min Fader om i Mitt namn, kommer ni att få.", syftar Han framförallt på de andliga tingen, på vårt själsliga liv, ty det är därför Han egentligen kom mitt bland oss människorna. Han säger också vid ett annat tillfälle: "Sök Guds Rike." Detta ska vi be Gud om.

När det gäller materiella ting och gåvor, kan vi be om dem så länge de inte utgör något hinder till att vinna det Himmelska Riket. Men människorna börjar alltid med att be Gud om allehanda världsliga gåvor och sedan undrar de varför deras böner, som uttrycker deras önskningar, inte besvaras. Men de tänker aldrig på att be Gud om sina själars frälsning och att alltså acceptera varje lidande, om detta medverkar till frälsningen, till att hitta igen den rätta vägen. De borde tacka Gud för allt, vare sig lidande och sjukdom eller lycka och framgång, och alla gåvor de får ska de använda för att tjäna Herren, de borde säga som Job: "Gud gav det, Gud tog det, Hans namn vare välsignad." Och allt annat kommer att tilläggas... för er som först söker Guds Rike", förvissar oss Jesus.

Varför ska vi alltså bekymra oss om vårt lilla öde, vi ska i stället söka Gud, älska Honom lidelsefullt och förmå andra att älska Honom, detta är vår plikt. Livets tillbehör - som hälsa, förmögenhet, kunskap, begåvningar - kan endast vara medel till att vinna det andliga ljuset och den eviga lyckan och inte några mål i sig. Vi ska alltså be om de andliga gåvorna, som Solomon om vishet, om helgonens nåd som behåller oskulden, den gudomliga inspirationen i varje handling under barmhärtighetens tid [här syftar Fader Arsenie troligen till tiden som varje människa får från Gud, vår livstid, eftersom vårt liv, varje ögonblick som vi lever, har sitt ursprung i Hans barmhärtighet, i Hans nåd, översättarens anmärkning], ty utan Gud kan man inte göra något. Vi ska be om modet och styrkan som behövs för att sluta med varje dålig och syndig vana. Vi ska be om att känna ånger och ångerns tårar. om att känna smärta för allt vi gjorde mot Guds vilja. Vi ska be Gud om att röra de förstenade hjärtana och att ge oss inspiration för att hitta uppfinningsrika medel för att blidka dem som är tyngda av laster och fördärvade. Vi ska be om att vårt hjärta alltid ska hungra och törsta efter Jesus, efter det gudomliga och livgivande brödet och efter det helgande blodet. "Jag är livets bröd, den som äter av detta bröd kommer aldrig att bli hungrig."

Varför ska vi alltså bekymra oss så mycket om det materiella brödet som endast mättar kroppen, medan själen förblir hungrig? Ty människan lever inte av brödet allena, utan av varje ord som kommer ur Guds mun.

Vi ska be om att vår första omsorg ska gälla förvärvet av detta gudomliga bröd och vårt dagliga martyrium ska vara en förberedelse till detta gästabud. Vi ska naturligtvis inte fresta Gud med att inte längre bry oss om de världsliga omsorgerna och tro att vi får allt därför att Gud lovat oss detta. Framförallt ska vi söka Guds rättvisa, Himmelens Rike och sedan de världsliga angelägenheterna. Vi ska inte prioritera de sista, men vi ska inte heller helt nonchalera dem, därför att detta skulle innebära att vi i grund och botten är intresserade av att att älska och tjäna Gud endast med ett syfte: att Gud ger och garanterar oss allt vad vår kropp behöver. Om allt annat ges oss, ska vi tacka Gud och inte sätta värde på det vi fick, men inte bli deprimerade och avlägsna oss från Gud [om vi inte får det vi önskade, översättarens anmärkning]. Vad skamlig och småsint skulle vår kärlek vara i så fall! Vi ska ha tålamod som Job, vi ska foga oss som han - detta är vår räddning. Vi ska alltså be om gåvan att förmå lägga bort oss själva, vår själviskhet, vår stolthet som är orsaken till människans hela lidande.

Vi ska be om renhet, oskuld, barmhärtighet gentemot varje fördärvat ord [som vi hör, översättarens not]. Vi ska be om tålamod och frid gentemot alla motsägelser. Vi ska be om godhet och saktmod, värdighet och överseende med dem som provocerar oss.

Efter att vi ber om alla dessa andliga gåvor kan vi i våra böner också be om det som är nödvändigt för vår kropp, som i själva verket är den Helige Andes Tempel. Alltså ska vi be om detta tempels hälsa, för att Gud ska kunna bo i det i frid.

Vi ska be om ett långt liv, inte för att föröka våra fel, utan för att arbeta och tiofalt föröka talanterna Gud gav var och en av oss vid vår skapelse. Vi ska be om förmögenhet, inte för att tillfredställa våra lidelser och själviska önskningar, utan för att hjälpa dem som lider, för att denna förmögenhet ska bli en välgörning som Gud skickade till dem som svar på deras böner.

Vi ska be om kunskap, inte för att stoltsera med den och tro att vi är bättre än de andra, utan för att uppenbara det sanna ljuset och för att dela det med andra, till allas väl.

Vi ska be om äkta vänner, som utgör vår andra hälft. De kompletterar oss när de är ärliga och trofasta och inte smickrar och utnyttjar våra lidelser.

Vi ska be om barn. De är familjernas välsignelse och föräldrarnas skatt men de måste vara mer Guds barn än föräldranas. Om dessa barn förråder Gud av kärlek till sina föräldrar, skulle det ha varit bättre för dem att överhuvudtaget inte födas.

Vi ska be för de andra. Detta är en plikt som den kristna barmhärtigheten ålägger oss. Denna bön är Gud behagligast, den är fri från egna intressen, den utgör alltså ett offer, en självförsakelse. Det är denna bön som  själarnas  förening, freden och harmonin på jorden består av.

(Översättning från rumänska till svenska av mig; den rumänska versionen kan läsas här:

http://www.nistea.com/boca-despre_rugaciune.htm  )