Lite om att handla och laga mat, om bröd och lokala skatter

Idag var jag och handlade, inget speciellt i sig, men om man tänker att varje ögonblick av vårt liv är viktigt, ja avgörande, då stannar man kanske lite och tänker efter. Så tänkte jag till exempel , att jag inte riktigt förstår hur man kan kalla ekologiska de produkter som tillverkas på andra sidan jortklotet och kommer flygande till oss i kyl- och fryskåp? Man borde ta hänsyn till helheten.

Jag läste hos Fader Ghelasie, asketen, den "Gud-älskande munken" från Frăsinei (ett kloster i Rumänien som kallas för Lilla Athos), att man framförallt borde äta av det som jorden där vi bor ger os, eftersom det är det som är det hälsosammaste, att det inte borde vara till exempel Ginseng eller Aloe (om vi inte lever i Asien eller Amerika) som vi väljer när vi blir sjuka, utan det är mycket nyttigare och bättre på alla sätt att ta vara på det som finns där vi bor....(Tänk på alla medicinalväxter som växer här och som vi nästan fullständigt har glömt. Våra barn kommer att veta ännu mindre, eller inget om dem. Vi vet inte längre att en kopp kamomillte är ett av de enklaste sätten att trösta en lätt orolig mage eller att lugna lite sinnet när man kommer från jobbet, är irriterad, frusen och  rastlös - eller om vi ännu vet det, föredrar vi ändå att glömma det och vi griper genast efter något mer dramatiskt....) Fader Ghelasie hade en speciell kärlek till  bröd, till cerealier, till vete och om man tänker att det är brödet som förvandlas till Kristi Lekamen  i nattvarden, att Kristus själv kallar sig för Livets Bröd, förstår man att det inte är någon tillfällighet. Att laga och äta bröd är något typiskt mänskligt, säger Fader Ghelasie, om jag minns rätt, något som människan inte bara tar ur naturen, djuren äter ju inget bröd; genom att föra samman och mala många korn, låta brödet jäsa och sedan baka (eller torka i en speciell version av eremitbrödet)  blir brödet ett uttryck för helheten, det är inte som en enda frukt, som växer på en enda plats och äts på en gång som den är, utan brödet får under den komplexa tillverkningsprocessen människans andliga prägel, och är ett uttryck för sammanförande, gemenskap, helhet, växande, förvandling. Så är det med annan tillagning av maten också, även om det inte handlar om något komplicerat, kanske bara blanda lite mjöl med vatten eller kryddor med grönsaker, om man låter ingredienserna i en maträtt stå lite tillsammans, bildar de något nytt, gemensamt, bättre och mer än bara en summa av dem. All mat som en människa lagar bär hennes prägel, som tillagade den.

Jag tyckte om denna idé, att äta det som jorden där man bor bjuder på, det är ju otroligt gott med till exempel svenska potatis, morrötter och röda betor. Eller kol. Inget "märkvärdigt" kanske tycker kanske någon men verkligen gott. Och de fina svenska äpplesorterna, Ingrid Marie och Aroma...Maten måste inte vara på det sättet den alltid var, inte heller måste den vara sofistikerad. (Men ska den inte smaka gott alls? Ju, om man är tacksam för maten man får, och om man har glädje och ro i själen, hur gudomligt gott det enklaste kan vara, hur underbart en bit bröd och en klunk vatten kan smaka!

Problemet är bara att vi reagerar så överkänsligt när någon börjar diskutera om mat; det handlar ju inte att vara fixerad vid en ideologi, jag vet inget värre än ideologi.  Ideologin är något dött, och att svärta ner det ena eller det andra eller vilja utesluta något för att möjligvis hävda sig är hur lätt som helst -  medan jag ville säga något helt annat, att det som är enklast och närmast kan vara godast, om vårt innersta har ro. Att vi bara kan  säga "ja" om vi har inre ro. Och kärlek. Älska och gör vad du vill, sade någon av Kyrkans heliga Fäder (jag minns tyvärr nu inte vem den var). Men vem kan alltid älska, när detta att alltid älska är gudomligt? Det är därför vi inte kan göra vad vi vill, vi kan inte uppfylla detta enda bud, att älska. Det är bara Gud, Kristus som ger oss denna kraft, vi själva är inte i stånd att älska. Att tro att vi kan göra det från oss själva utan Guds gåva är att tro på en lögn.

Det är därifrån allt annat uppstår, som en frisk källa ur fjällen.