Fader Arsenie Boca: Om bönen (del 4)

Om bönens kraft


Att bönen är nödvändig innebär att den är verksam, annars skulle den inte vara nödvändig.

Bönen är människans försoning med Gud, den bönfaller Hans barmhärtighet och hjälp. Gud förbarmar sig inför en ihärdig bön. Helgonen som ber för hela den fallna mänskligheten stillar Himmelens vrede och upprördhet . Guds namn och hjälp åkallar man aldrig förgäves. Han lyssnar till den ödmjukes bön och föraktar den inte. Han förblir inte döv för bönen som förrättas av en människa som tror på Honom och älskar Honom. "Be, bulta, sök", med mod och energi, med tilltro, med uthållighet, envist och ständigt. "Vem ger sin son en orm om sonen ber om bröd? Till och med en ond människa, som är fallen i synd, kommer inte att göra det. Kommer då Gud Fader inte desto mer ge oss det vi ber Honom med tro och tålamod? Vi kommer inte att förlora något, tvärtom, bara om vi vänder oss till Honom och ber Honom om Hans hjälp. Om Han inte ger oss det vi önskat, betyder det att vi inte bad om något gott, något som skulle bidra till vår helgelse och frälsning. "Ni vet inte vad ni ber om." Hur syndig människan än är, om hon vänder sig till Gud på nytt och erkänner sina fel, får hon förlåtelse för allt. Jesus talar om detta för oss genom den förlorade sonens parabel. Han lär oss att be till Gud om allt, men i Hans namn. "Allt vad ni ber i Mitt namn om, kommer ni att få."

Men vad betyder detta egentligen? Det betyder att vara värdig en sådan uttolkare, en sådan representant, en sådan förmedlare som Jesus. Hur annars kan vi fatta mod och be i Hans namn om vi inte ens känner Honom, om vi inte lyssnar på Hans råd och inte alls älskar Honom? Däri ligger vår böns kraft. För att Jesus ska representera oss inför Sin fader och för att vi ska få från Honom det vi önskar, måste vi likna Honom, vi måste vara Hans bröder, bröder till Den som lägger sig ut för oss inför Sin Fader. Alla som liknar den högsta modellen av den fullkomliga människan, alla dessa ber inte förgäves. Jesus förvissar oss att vi kommer att få allt vi ber om i Hans namn, det vill säga om vi först låter det förvandlas och föras igenom Hans önskan, som en strål av ljus genom ett prisma. Vi kommer ännu inte att få det vi ber om, om det är vår egen önskan, om vi drivs av vår själviskhet. Alltid innan vi börjar be ska vi fråga oss vad Jesus skulle göra i vårt ställe: skulle Han be om det vi önskar så mycket? Endast på detta sätt kommer vi att veta vad vi ska be om. Så många förgängliga önskningar kommer att falla ifrån oss av sig själva! Ty Jesus förklarar för oss att vi inte ska sätta värde på vår kropp och dess behov, utan bara på själen. Allt som vi ber till Gud om, uteslutande i samband med det materiella välbefinnandet, kommer följaktigen inte att besvaras och vi blir ofta besvikna, därför att vi inte vet vad vi ska be om. Gud har sina dolda avsikter med var och en av oss och det som verkar gott och lyckligt hos en annan hade det inte varit bra för oss och det hade inte hjälpt oss på frälsningens väg. Jesus lovar oss genom ed att vi kommer att få allt vi ber Honom om i Hans namn. Han sviker oss inte, men vi måste bli värdiga Honom.

Bönen är ett botemedel som läker alla sorters sår, torkar  alla tårar, stillar all smärta, besegrar alla lidelser. Genom bönen lugnar sig vår otillfredställelse och vårt agg, våra bekymmer försvinner, oron och otåligheten upphör och fromheten och tron blir starkare.

Jesus lär oss att be för varandra; där många är samlade och ber i Hans namn, stiger Gud ned bland dem. Det som fattas en uppfyller och kompletterar en annan, som medlemmar-bröder till samma ena enhet. Så önskar Gud att vi ska vara: fred och harmoni bland människorna. Den rättvises bön blir besvarad av Gud, även om den gäller en syndare. Vi ska vara vaksamma och be, ty vi vet inte när stunden kommer när vi skiljer oss från våra dödliga kroppar. Detta är möjligt i varje ögonblick, vi ska alltså alltid vara redo.

Vi ska inte frukta döden, ty den ständiga bönen är det enda säkra vapnet emot den. Guds löfte är ärligt, sant, det är själva Jesu testamente i Hans döds ögonblick, när Han hängde på korset framför sina  lärjungar. Jesus förblir den samme, Han är konstant genom alla tiderna: "Himlen och jorden kommer att gå under, men Mina ord går inte under." Hans löfte till alla människor är: varje människa har rätten att be och bli hörd och allt vad hon kommer att be om - om det är till hennes frälsning - kommer hon att få.

Bönen är en båge, med vilken vi träffar Guds hjärta, säger den Helige Efraim. Han tillägger att genom bön genomborar våra fiender, som vi på så sätt avväpnar.

I det Gamla Testamentet finns många exempel på bönens kraft: Elisha som förblindade en hel armé endast med bönens kraft; Jona som ropade efter Gud ur valens buk; Jeremias i fängelset; Daniel mitt bland lejonen, Job som tackade Gud för allt o s v, o s v.

Bönen är ett offer, en självförsakelse som behagar Gud. Den renar hjärtat och gör det kapabelt att ta emot Guds nåd och det andliga ljuset. Den är ett heligt samtal, en ljuvlig förening mellan människa och Gud, en återförsoning mellan Skaparen och Hans verk. I synnerhet botar den alla andliga sjukdomar. Den fördriver demonerna som en piska. Den uppenbarar Guds mysterier för människan, mer än all vetenskap och kultur. Den ger hjärtat frid. Den som slutar att be förlorar sig själv. Livet är en ständig kamp och för att segra måste vi kämpa med verksamma medel. Mot helvetets krafter kan endast bönen vara verksam. Vi måste oavbrutet åkalla Gud, även om det tycks oss som Han inte besvarar vår bön; den är ingalunda meningslös och det kommer stunden när den ger frukt. Med de kroppsliga ögonen kan vi inte se bönens verkan utom i akuta och speciella stunder. (...)

Vilken evig fara svävar de i som inte ber! Deras liv är ett outhärdligt helvete, en evig otillfredställelse, ett ständigt bekymmer, ett oavbrutet uppror mot det oundvikliga.

(Översättning från rumänska till svenska av mig; den rumänska versionen kan läsas här:

http://www.nistea.com/boca-despre_rugaciune.htm  )